Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1842, sida 1

— ö ;;GnG—— —— I fråga om de åtalade rådgifvaro åtgärderna hvilka medfört, att Statens inkomster för längre tid än till nästblifvande Riksdag blifvit disponerade i och för förslag, hvilka Rikets Ständer antingen endast öfverlemnat till Konungen att understödja genom dispositioner af blifvande öfverskott på någon viss intrad, eller för hvilka de vägrat alt något anslå; såsom t. ex., ang. Kon voy Komissariatets bemyndigande att meddela accepter till betalning af nya Trollhalte-Kanalbolags anvisningar å Handels och Sjöfarts fonden , och beriljadt anslag ifrån extra uigiftsmedlen till betalning af Kongl. Theaterns skulder, samt Theater Direcuonens bemyndigande att för samma ändamål upptaga Lån, har Riks-Råtten sattat tvenne serskilda beslut, enligt hvilka Rådgifvarne, på olika skäl, blifvit från allt ansvar befriade. dessa beslut äro af följande lydelse, nemligen det första : Som Rikets Ständer uti underdånig Skrifrelse till Kongl. Maj:t d. 23 Febr. 1835, angående bidrag af Staten för att bringa Trollhätte-Kanal och Slussverk till lika dimensioner med Götha Kanal, öfrerlemnat till Kongl. Maj:t att, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet gisna dispositionsrätt af öfver. skotten på Handels och Sjöfarts Fonden, å dessa öfverskott anvisa medel för befrämjande af nämnde ändamål, såvida Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande, fann sådant bidrag från stateus sida erforderligt och kunna meddelas, utan att lägga hinder i vägen för andra, för handelns och sjöfartens betryggande oundgängeligen nödige åtgärder, och af företagets vidd och beskaffenhet i öfrigt samt af den tillgång; som, enligt hvad svaranderne uppgifvit och å andra sidan icke blifvit bestridt, af öfverskotten på Handelsoch Sjöfarts fonden årligen varit att påräkna. följer, att företaget icke kunnat beredas genom anvisande endast af hvad fonden till nästföljande Riksdag haft att lemna, så att anordningen måste utsträckas derutöfver och för den tid behofvet fordrat; alltså och då således tillstyrkandet af detta anslag för en långre tid och af accepters meddelande uppå anrisningarne å hela belop pet deraf icke är ait betrakta såsom stridande emat 76 Reg.-Formen. enligt hvilken Konungen ej kan ntan Rikets Ständers samtycke lån ineller utrikes göra, eller Riket med ny gäld belasta, pröfvar Riks-Rätten skäligt att ifrån II:r Just. Ombudsmannens i denna del förda embetstalan svaranderna befria. Det andra lyder, som följer: Som extra utgiftsmedlen å Åttonde hufvudtiteln äro ställde under Kongl. Maj:ts fria disposition för behof, som af Kongl. Maj:t bedömas och således icke utgöra medel, hvilka af Rikets Ständer anslås och då Reg.-Formens stadgande i 76 8 att, utan Rikets Ständers samtycke, Konungen icke kan lån ineller utrikes göra, eller riket med ny gäld belasta, så mycket mindre må hänföras till det af H:r Justitie Ombudsmannen i denna punkt anmärkta förhållande, att Direktionen för Kongl. Theatren blifvit bemyndigad att upplaga lån för betalning at Theaterns skuld och att för lånens infriande anvisning blifvit lemnad å en del utaf nämnde utgiftsmedel, som, enligt hvad nppgifvit och icke bestridt blifvit, Kongl. Theatern uti dess materiel eger tillgångar, hvilka, i händelse af behof, skulle kanna till skuldens betalande användas, finner RiksRätten Svaranderne genom deras rädslag i detta afseende icke hafva gjort sig skyldige till ansvar och pröfvar derför skäligt att dem från åtalet i denna del befria. Vi erinre våra läsare, om Iustitie Ombudsmannens i nämnde mål åstadkomne minnesvärda och förträffliga utveckling af det grundlagsvidriga i dessa beslut, som återlinnes i denna tidning, N:o 445 för den 41 Dec. och N:o 448 för den 48 Dec. sistl. år. Den lemnar föga öfrigt att tillägga; och vi behöfve blott fästa uppmärksamheten derpå, alt Riks-Råtten äfven i dessa afseenden hyllat en srundsats, som aldeles upphäfver det konstitutionella statsskickets grundval: folkets rätt, att genom sina ombud allena sig beskatta. Så snart dessa Ombuds, intill nästa riksdag beviljade anslag, kunna af Konungen förklaras vara af ständig, eler utöfver den tidpunkten fortfarande, natur, är let icke längre nationens representanter, Rikets ständer, som beskatta Svenska folket; och då Koungen anses kunna, sedan Rikets Ständer fördarat, att de icke för en viss inrättning bevilja ;got af folkets skattemedel, det oaktadt anbefalla lenna inrättnings styrelse att unas B oa