Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1842, sida 1

— ä fnnhhhhh3 A — genheter. -tangjernsoch ämneshammaren bibehålJas för att deruti reparera eller nygöra grötre redskap för de gående verken jemte andra arbeten; äfvensom 2:ne af de 6 vid bruket inrättade, kuippeller stalhamrar, samt af öfrige byggnaderne de, som funnos nödlige. borde för factoriet och fristaden bibelhallas; hrarjemte blifvit föreskrifvet att underdånigt förslag af serskildt förordnade komitterade skulle afgifvas. huru de för dessa vatteuverk och sactotj riets drifvande icke erforderlige vattenfall m. m. kunde emot skäligt vilkor till fristadens förmån användas; än ätven ett emellan dåvarande egaren af Carl Gustafs Stads Brukeegendom, Bergs-Rådet B. F. Rothoff, a ena, samt Kongl. Maj:t och Kronan, så andra sidan. den 30 November samma år uppättadt köpekontrakt, hvarigenom Rothoff till Kongl. Maj:t och Kronan för-ålt denna Bruksegendom med dertill hörande strömfall, dammar och damsåsten, smedjor, qvarn, verkstäder, hus och byggnader. j Enär således utredt är, att vid inköp af Carl Gustafs bruk redan varit åsyftadt att en del der varande lägenheter skulle kunna till Eskilstuna friSstad öfverlätas. finner Riks-Rätten att de ifrågavarance lägenheterne icke kunna hänföras till SådaI ne, hvarom 77 5 i Reg.-Formen handlar, hvarföre och då i öfrigt anvisandet af en del utaf anslaget för gerärstillverkningens förbättring och ändamälsenligare bedrifrande, Riks-Rätten pröfvar skåligt att åtalet i denna del ogilla. Dernrester blifver det ej förvånande att i frågan om grundlagsvidrig anvisning på anslaget för publika husen i Stockholm, för stallar, kasern och ridbana åt Gardet till häst, finna följande domslut: Enäår någon uppgift icke farns meddelad hvilka byggnader böra till de publika husen i hufvudstaden räknas, så att deraf kan bedömas, att de till Kongl. Maj:ts och Kronans hus hörande Kasernbyggnaderne vid Lifgardet till häst icke varit inbegripne bland dem, till hvilkas underhållande ifrågavarande statsanslag varit af Rikets Stånder fastställdt, finner Riks-Rätten anledning icke förekomma att anse 65 Reg.-Formen vara genom de klandrade åtgärderne öfrerträdd, hvadan ansvar i denna punkt ej kan ådömas. Men det skälet, att ingen uppgilt fanns meddelad hvilka byggnader höra till publika husen i hufvudstaden, är af natur, att det nastan synes vara ett opassande skämt. Visste då ej Riks-Rätten, att Rikets Ständer, nu snart tjugu år yrkat, att af Regeringen få tillförlitlig uppgift på alla Kronans hus och byggnader. Och att denna uppgift alldrig blifvit i fullständigt skick afgifven? Hade RiksRätten ej lika godt tillfälle, i detta mål, som i det förra, att genom handlingars infordrånde öfÄ verlyga sig, alt hästgardets kasern tillkommit ocl bordt underhållas af tredje hufvudtitelns anslag? Men hvad betyder detta allt för en domstol, som i rak strid med grundlagarna srikänner rådgifvarne för alla andra åtalade lagstridiga rådslag, samt förklarar, att Svenska nationen icke kan Yrka något ersätiningsansvar för de millioner, som dessa rädgifvare emot lagens bud och Rikets Stäni ders tydliga beslut och förordnanden bortslosat 4 för Staten? i Icke heller kan det förefalla besynnerligt , att Riks-Råtten befriat rädgifvarne från allt ansvar i I och för deras tillstyrkanden af fortfarande aflöning d Riksstatens fjerde hufrudlitel till StatsRådet Johan Lagerbjelke under den tid han atjenar begrafningshjelp å Statsråds-lönen. Domen i i detta mål lyder sålunda: I Som i enlighet med hvad Riks-Råtten här ofvan yttrat, Kongl. Maj:ts rättighet att disponera de på hyfvudtitlarne uppkommande besparingarne är i I grundlagen bestämd och denna rättighet icke kan vara inskränkt genom de rörande Embetsoch tjenstemäns lönerilkor i allmänhet gifna föreskrifter; Alltså och då Hr Stats-Rådet Frih. Lagerbjelke den tid ifrågavarande förmån honombeviljades, innehade Contre-Amirals lön på 4:de hufvudtiteln, så att det beviljade anslaget å denna hufvudtitels besparingar icke var för titeln främmande, pröfvar RiksI KE — 1 1