är det iche längre nationens representanter, som yrofcaa behofyen och fastställa Rikets Stat, 3 ulan konungen allena. Ilan tillsrågar dem blott, af nåd, om de vilja bevilja medel eller anslå Summor till vissa ändamål? Svara de att folket icke tkan skatta mera, eller att de anse ändamalet icke nödvändigt, eller att de finna inrättningen kunna på annat sätt förvaltas, så att kostnaden minskas, 9. s. v. då kan Konungen, i alla fall, taga af statens medel huru mycket och vid hvad tid han behagar samt anordna medel, för en ling framlid, öfverstigande hans och måihända fiera esterrädares regerings tid. En konung, som 1. ex. af ett eller annat skäl, skulle finna en större fördel, att ega en stor enshild förmögenhet, än sitt folks aktning och kärlek, skulle kunna på flerfalldiga sätt låta ifrågaställa företas och inrättningar, som vore af det omsång, alt dertill sordrades flera kostnader. Ilan skulle kunna fastställa kostnads förslager, hvilka upptogo dubbelt och tredubbelt mot hvad som vanligen behöfdes. Ilan skulle kunna låta skenbart bilda sig acticbolag för utförandet, och åt dessa företag anslå af folkets skattemedel under 40, 50 ärs tid. Arbetena utfördes lätt, med mindre än de söregisne summor — och aktierna, hvilka då befonnos, på hans egen hand, vore egentligen kapitalen, som han skänkt sig sjelf, al Statens medel. En sådan konung, skulle äfven ganska väl kunna ålägga un derordnade styrelser och allmänna inrättningar, att ifvertaga bekostandet af en eller annan uta in, som egentligen borde drabba Hans enskilla civillista; och då inrättningen eller styrelsen till följd deraf kommit i brist, kunde kan befalla att den skulle upptaga lån, hvilka af Stats medlen successivt skulle återgäldas. Ilan skulle saledes kunna kasta största delen, ja hvarfore ej alla, små privata utgifter, under en eller annan form, på Staten; och på sådant sätt af sina undersåtare upptaga mångdubbelt mera, än hvad dessa genom sina ombud, lagenligt heviljat honom. Och allt detta skulle, efter Riks-Rättens prejudikat i dessa begge mål, kunna ske, utan ait rädzsifvarne eller föredraganden kunde träffas al ansvar. vi fråge blott, hvar då gränsen finnes för Konungens så kallade dispositons-rätt öfver Statens medel? Finnes ej en sådan gräns är ju konunsen i detta afseende enväldig; och folkets i grundlagen utlofvade sjelf beskattningsrätt ett bländverk. i (fortsättning).