Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1842, sida 1

Korrespondent-artikel. Stockolm, d. 27 Juni. om slut af — eller kanske rättare på, — den eviga Rihsrätten höres, ingen ting. betta slut kan man vil i det hela veta förut; men dess delinitiva och oficiella hungörande emotses dock med en viss nyfikenhet; och det är icke omöjligt, alt sjelfve zubbarne i rätten draga siz en smula, innan de offentligen utbasuna, hyad hvar man väntat och de sjelfve från första stund föresatt sig. Lexan blifver rätt interessant: och handlingarne skola utgöra den rikhaltigaste grulvan för den historic-skrifvare, som kommer att författa personalierna öfver det s. k. Systemet, då det en gång far hädan och dess vapen skall hrossas. Säkert är, att efterverlden, då tan läser dessa sidor i Sveriges hälder, skall sörvänas öfver, att sådana bragler kunnat forisättas i åratal, men kanske mest öfver, att de slulals genom — — — rolltegung. Ilvar kan historien uppvisa exempel af ett folk, som i decennier lagfört sin regering och varit nöjd med att hvart femte eller sjette är med lika litet resultat uppföra samma komedi? Att svenska folket är ett obändigt och osörzöjsamt folk, detta är den gröfsta smädelse, som han yttras. Regeringen bör sannerligen Älsla dessa riksrättegångar, såsom vålgörande asledare seller afladdare); och om oppo sitionen vid ni ågon riksdag skulle tröttna vid deras anställande, borde regeringens vänner göra allt, för att få dem i gång. Vederbörande hafva på detta sätt den s. 2 bechargen i sir hand och kunna uttänja den, så länge de behaga, ja Sera ar efter riksdagen och till dess det gamla är glömdt och folket begynner tänha på något nytt. Salunda går det ena så beqvämligen in uli det andra, och man har imedlertid ständigt sin talan oppen, sisom advokaterne säga. Någon dylik tanke föresväfvade ocksi påtagligen åtskilliga vederbörandes vänner,? som vid debatterna om anmälan efter 407 2 skriade mot juridiska frågors inblandande, hvilka borde höra till domstol. Nu esteråt skria de anhlagades vänner lika väldiga mot politiska frågors inblandning just i rättegång. Det första ropet lyckades; det andra må väl lyckas äfven, bör man hoppas: det vore synd annars. Det har gått så, som mången spådde: Postver