Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1842, sida 1

ket har förbyggt sig. Der ser man tämligen klart, hvart det bär, så snart vederbörande hafva friare händer, än som skäligt är, med statens tillgängar. Icke må någon inbilla sig, alt Postverkets tillgånzar blifvit tillgripne endast derföre, att Ständerne vägrade anslag till ängfartyg för Kronans räkning, eller att de skulle blifvit sparade, i fall detta behof icke funnits. Behof äro icke svåra att att påhitta. Man skulle ju t. ex. kunnat genom en omväg hjelpa den namnkunniga kabinettskassan, eenom alt ge vissa ministrar ersättningar för postporto, eller rent af utnämna dem till svenska postförvaltare på deras respektive orter, och så pr minister-staten bespara en mot post-lönen svarande andel af appointementet. Utvägarne äro mångahanda, då man allvarligt vill; och såsängt väntar man verkan al vägran i vissa delar, så länge sria händer lemnas i något. — Obilliz bör man imedlertid icke vara. En regering ulan alla estra tillgångar till oförutsedda behof vore någon gång en olycka? och vår klagan reducerar sig ylterst till en obehaglig känsla af de olägenheter, som medfolja de långa mellanskofven mellan representationens sammanträden, och till obelåtenhet med en styrelse, som endast vill förstå ord, aldrig mening, och räknar för sin pligt alt just motarbeta denna. För att bilda sig ett begrepp om befordringsprinciperna i allmänhet behöfver man knappast mer än se på utgången af det trassel, som föresick utnämningen af en ny Akademie-CantzlersSekreterare. Sysslan ger hvarken hög rang eller stora inkomster; och sålunda hoppades man, att en gång lycksökeriet skulle tillåta nägon ting att få passera fritt och omolesteradt: man hoppades, alt en man måtlte uppsökas endast för duglighet till befattningen, som verkligen krälver en man at mångsidig bildning. De akademiske s. k. Senalerne äro svära nog alt komma till råtta med: inom dem bor, likasom i de gamla klostren, myc3 ken afund, mycket odium theologicum och förkättrings-lust, mycken favoritism, om än ej nepolism, mycken böjelse för små-intriger och bakväsar. bå det nu är vedertaget, att cantalerer icke väljas bland de egentligen lärde, så måste de blifva trakasserade och ryckta hit och dit af intriger och tassleri och sluta med att falla i händerna på ett parti inom senaten, eller på någon enstaka finare ränkmakare bland fädren. Äfven med bästa vilja, med den renaste föresatts alt vara opartisk, han en så beskaffad Cantzler icke värja sig för ett otillbörligt inilytande från det hållet: och den enda motvigten deremot är en Sekreterare, som icke blott står högt noginom de egentliga slinthårda vetenskaperna, för alt förmå bedöma de lärda fådrens sega disputer, utan äfven är bekant med derås hemseder och dess utom initierad i författningar och former, så att inga bockar mot dem få passera, hvarken inom den lärda skrä-lådan, eller hos Canteleren sjelf. En förening af dessa alla egenskaper är sällsynt nog; men denna sällsynthet lärer dock denna gången hafva varit att lillgå. Den ene al dem, som kommo i fraga, Expeditions Sekreteraren Arrhenius, har sedan trettie år ejort sig känd sisom en lycklig idkare af de egentliga, stränga vetenskaperna och lärer i början ämnat sig in på den akademiska banan, hvartill han var synnerligen qvalificerad; och på den civila embetsmanna-banan har han icke mindre sramträdt, såsom utmärkt lycklig stilist och noga bevandrad i författningar och former. Om hans skarpsinnighet och sjelfsländiga karakter hafva tankarne icke varit delade. En sådan man hade utan tvilvel varit elt fynd för den befattningen; men den tillföll imedlertid en annan — eller rättare en annan blef tillförordnad. Och hvem hvar denne andre? Likasom Leopolds skräddare, som var utan skryt student, så lärer äfven Hr. Alexandersson vara utan skryt Magister. Men att han derföre lagt sig på de egentliga vetenskaperna med synnerlig flit och framgång, är icke kändt och följer ingalunda af en hjelpligen tagen grad. Ilan inträdde genast som jurist uli rättegångsverken och Blef snart en bland de der lycklige, som komma i stöten och sköla blifva. all tinmnnx Hoffa fr An acan 12?q2 AA .