Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1842, sida 1

——— At ord — utan mening. Drömmen, af Adl är sublim grafsing på förhand öfver Tegnär. Vid denna store skalds närvarande bedröfliga tillstånd, är den bade hemsk och upplyftande, och visar att dess Förf. är sann poöt. Sitt purpur, torde dock vara ett tryckfel, ehuru vi ofta nog, äfven hos våra största författare, märkt osäkerhet med afseende på genera. Vårvisan af S. är rätt liflig och varm, ehuru Förf. gjort våren till Fästmö, d.ä. femininum , ehuru den, vi tro, nästan i intet språk, är af detta kön. Sådana misstag störa bildepna betydligt. Midsommarsfantasier, Höstvisa Den Uintersantasie af densamme äro rätt täcka stycken, istnnerhet den senaste. 1 Höstvisan har ett shrifeller tryckfel insmugit sig, då det säges: uti högar låggas (läggens) I. Parodien på Tegnärs herrliga varbeskrisning i Frithiof, framstår också väl starkt i sista strofen af denna visa, der det heter : Ljusen stöpas, kläder tvättas, fisken lutas, qvarnen går. Solen och Hafvet af A. L—d, har vunnit mycken nåd inför IIrr publicister. vi kunna dock ej dela deras åsigt, tvertom förekommer oss denna symbolisering af de tvenne sublima soremalen alltför frivol, och hvarvid dessutom, tvärtemot våra språklagar, solen blifvit gjord till maskulinum och hafvet till femininum. Minst hade man väntat något dylikt af denna Förf. Hade han kallat sitt opus Helios och Amphitrite, så hade heia behandlingen ändå passat bättre, ehuru den nästan esverskrider gränsen af det skickliga. Ett faderligt råd af Japhet försvarar ganska väl sin plats i den satiriska genren; ehuru Förf. äfven häri bhegatt nåera synder mot språket, säsom t. e. pplysningen är vida spriden (spridd); ty om du hlott vill följa trozen (adjekt. ist. för adv. troget); också veta vi ej hvarför han skrisver håmnd och nämnd med n, då det, såsom ej möjligt att ullala, längesedan är förvisadt ar orthografien af dylika ord. Tambour-Majoren af bBeppo, är en lifig och sann bild af en Napoleonisk veteran. Ett ganska inrotadt missbruk i vårt språk märkes dock äfven här, då det säges: Knektar mot hvarannan — i stället för hvarandra — todda. Det är dock en stor skilnad mellan dessa begge ord, som hvar och en bör känna. October dagen af ÅA. L—d, är ett skönt stycke, fullkomligt värdigt denna älskelize skald. Sranen och Narcissen at 6-n, har deremot ett ganska underordnadt värde. Ässknatten af 1—n, är högtidlig och upplystande: och Nafllig flyt (fygt?) af H.S—g, uimärker siz, sasom alla denne Skalds sånger, af en ljuf naturmalning och en vacker hufvudtanke: själens befriande ur stoftets sän-sel. genom sangens anda. Yannen den baste af Emil, är ett rätt vackert stycke, som vittnar om sanna poetiska anlag hos den unze singaren, hvilket ännu mer år fallet i hans obundna poösier: Liss-och Dödsbilder och NsHingar. Oaktadt tankarne ej sramträda alldeles klara i de senare, innefatta de dock ett frö till sann humor. Tanken: alt den, som vid vissa tillfällen ej förlorar sitt förnuft, den har ej något att mista, är dock ej af Shakespeare, utan af Lessing, i hans Emilia Galotti, der Crefvinnan Orsina yttrar den. vill man eilera, så bör man akta sig för sådana misstag. Lifsoch Dödsbilderna äro deremot alltigenom ovanligt poötiska och väl aspassade efter sina ämnen. I 5, Ålderdomens lif och död, brukar Förf. också efter bortskämdt språkbruk, fargor ist. f. färger, och meningen: beredelse dertill hafva vi haft tillfälle under hela vår sammanlefnad, är högst oklar; troligen skall det heta: att bereda oss dertill o. s. v. Måhända är det också tryckfel. Varna måste vi den unge, lofvande Förf., att alltför mycket JeanPaulisera. Det lyckas ingen mer än Jean Paul sjelf, och Emil tycks också kunna bli nog för six sjelf. Till den trungna bruden af G—n är ej af särdeles värde, och att döma af denna Förf:s profstycken i Hertha, gjorde han bäst alt hänga sin lyra på vågsen; dess ackorder äro alltför suddiga och otydliga. Toppö-fallet al C—en är en täck idvyll af ett oväntadt intresse, för ett ämne, der en skräddare spelar hjelten; men den bevisar huru snillet vet att förädla allt och väcker längtan att lära känna flera af Herr C—ens Romanser ur Folklifvet, hvaraf den närvarande är en. 2 — — C.. ära I om min man