Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1842, sida 1

Våra slutledningar deraf har Herr förgyllaren imellertid ansett för blott fraser och bevis på vår ringa kännedom om saken. Vi vilja derför här nedanför anföra några ovederläggliga fakta, några y ytterligare talande frukter) af all denna principleshel, inconseqvens och äfsande att förvandla vårt försvars-system till ett experimental-fält för theoretici, efter man ej ansett hvad vi anförde om bristande anspann vid artilleriet för tillräckligt. Eljest synes oss alt detta 6:o af förg gyllaren äfven medgilna faktum sulleligen visar i hvad anda reI formerna i vår armåe utföras; ty antagom äfven; att tillgångar saknades till hela materielen på en gång, hvilket vi dock ingalunda kunna medgifva, om de medel Riksens-Ständer anslagit, behörigen användas, så hade det dock vartt bättre, att förse några batterier med fullständig attiralj, än att det, såsom nu, skall fattas litet här och litet der, så alt intet är fullt stridbart. Men lemnom nu förgyllaren, och låtom oss öfvergå till ofvannämde fakta. Så hafva vi omkring 30000 Gevär af 48135 års modell i förraderna. De kosta kronan 20 Rdr Beo stycket; men deras beskaffenhet är sådan, att de rent ut kunna förklaras obrukbara; ty eldstålssjädrarne äro så härda och styfva, att man efter 5 a 6 skott, måste insätta nya slintor. Utom att det svårligen later sig göra under en affär, med mindre än att fienden skall vinna betydlig fördel under uppskofvet, så är det äfven högst farligt för de skjutandes egna oeh de näraståendes ögon. Men ej nog härmed; ty eldstålssjädrarne kunde väl göras lättböjligare; men sjelsva gevärspiporna äro ej heller lika stora, hvaraf följer, att patroner, champlunerade med mynnings-champluner, gå alltför lätt i en del gevär, då de deremot i andra endast med största möda kunna inpluggas. Betänker man deremot främmande gevärsfullkomlighet, och det nu snart allmänna begagnandet af perkussions-lås utomlands, så torde man inse, att vart infanteri, ej kan uträtta särdeles mycket i fält. Hvad Artilleriet angår så torde det bland de äldre, krigsvane, officerarne ej vara mer än en tanke om det bedröfiiga tillståndet inom detta vapen. U—lom att ens taga dessa, genom erfarenhet kompetente domare tillråds, styra och ställa projekimakare detta vapen, under egiden af sin håga Chef, på ett sätt, så att det, då det under Cardells tid, så väl inom, som utom fäderneslandet, var högt aktadt, nu svårligen skulle skörda några lagrar, under ett möjligt krig. Det skulle ej vara värt all citera namnen på fler än en af dessa prosektmakare, bland andra jnst osvannämde ArtilleriOflicer, som af idel beräkningar, ej kom att skjusa elt enda skott under det vigliga slaget, som Sdbod vid Dunnewitz, och hvilken dock ausågs för ett ljus på sin tid. Imellertid hände det honom älven, ati han, vid försöks anställande på Ladugårdsgärdet, genast nädgades afvika srån den theori, han, i sina skrister, uppstält. Sådant kan visserligen hända vid alla theorier, innan de bli pröfvade; vi ville härmed endast visa, att man ej bör bygga utgången endast på dylika; iv med blott theorier och theoretici, slår man ingen fiende. Namn vilja vi för öfrigt ej anföra: ty vår afsigt är ej all vända oss mot personer, utan endast mot saken, och uppdaga dess hedröfisa tillständ, för att vända deras uppmärksamhet derpå, som kunna och vilja afhjelpa det. Ålt St enderna gjort sitt dertill, är onekligt; ty hvad skola de göra mer. än anslå medel, och detta hafva de gjort i rikt mått. Men huru hafva de användts? — Så snart man fitt dem, företog man sig alt gjuta kanoner, efter ny konstruktion, och att låta försärdiga Lavetter till dem, och det af en så alldeles egen art, att de kunna anses, såsom dödfödda snillefoster af de Urr Öfficerare, som synes tro, att det ej behåss annat än den döda bokstafven och några ritningar, för, att omskapa ett vapen, vid hvars forbättrande de största snilleu och mest erfarna krigare, oftast fruktlöst ansträngt sina krafter. Man hann också knappt få denna nya materiel färdig, förr än man blef öfvertygad om dess oduciighet. i hafva i detta hänseende inhemtat underrättelser från vara tre artilleri-regimenten, och förnumnrit oma klagan. De 24— Iavetterne utihärdade