Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1842, sida 1

deremot för theorier och spekulationer så försänker han sig så djupt deruti, att Han helt och hållet förbiser det praktiska, och hvarthän detta förer då theorierne en gång på allvar skola tillämpas, derpå har man mänga exempel. Så var det t. e. en ganska lärd officer, som blott för beräkningars skuld, ej kom att skjuta ett enda skott i en afgörande affär. Thecori och praktik böra visserligen arbeta hvarandra i händerna; men de äro dock betydligt skilda. Djup eftertanka och beräkning, experimenter och försök tillhöra den förra; säker blick, snabb beslutsamhet, kännedom och kanvändande af det prösvade dugliga, till den senare; hvarsöre det synes oss vara likligast, att förvandla Marieberg till en skola för blikande instruktorer; men öfverlemna utbildningen af praktiska osfsicerare åt skolor inom regimenterna, der praktiken går hand i hand med theorien, och den inhemtade läran också genast utösvas; ty att de öfningar, som nu, vid läroverken anställas, äro otillräckliga, det medgifver 3:0 äfven förgyllaren, oaktadt alla sina svängningar. Ytterligare bevis för skadligheten af att förvandla praktiska militärer till spekulerande professorer, skola vi nedanför meddela, och vi förmoda af den beskaffenhet, att de svårligen kunna jäfvas. Nu tillbaka till sörgyllningarne. Oriktighelen, ja, skadligheten af Distrikt-militarskolornas privata beskassenhet vill förgyllaren ej inse; ty så blind hålla vi honom ej, alt han ej skulle kunna det. vederlägger gör han 4:o dock intet af våra påståenden, utan menar blott, att det finnas så många skickliga och behöfvande officerare, att ingen brist på lirare skall kunna uppstå. Det är, synes OSS, dock ganska problematiskt; ty ej alla behöfvande äro de skickligaste och tvertom, och så kunde det lätt hända, att ett och annat distrikt, ja, kanske alla, komme att sakna skola. hommenderingar kunde äfven bidraga sitt dertill. Inkonsegvensen i undervisningen, och disciplinen oskiljaktig frin lösa privatföretag, och de obehagliga följderna deraf, har förgyllaren visligen alldeles förbigått. Men, om det ej saknas goda lärareämnen, hvarför då ej rent af förordna vissa till lärare, inom hvart distrikt, och lemna dem behöriga instruktioner, så att enhet och princip rådde i det hela. Så mycket är nu ändtligen gjort derför, alt humanistoch militär-examina få delas, så väl för dem, som studera allt nödigt vid mililärskolorna, som för deu, som taga den förra examen vid universiteterna. Men da förgyllaren ej kan bestrida det denna derstädes behandlas alltför legert, särdeles hvad blifvande militärer beträffar, så kunna vi också ej ingå på alla hans skä i derför re, och hvad han menar med sitt veta mer än Funnadet går verkligen öfver vårt förstånd; ty det man ej kan, det vet man svårligen, emedan den gamla regeln dock olvisvelaktigt Slär sast. att kunskapen, då den är som den bör, måste gå genom minnet i Sinnet. — Som vi nu äro vtd examina, tycks det vara rätta stället att behandla dem för inträdet vid Marieberg. Att dervid verkligen examineras i ämnen, som ej vidare förekomma vid Marieberg, bestrides 3:0 ej, äfvensom det medgisves att examinanter, äfven i språk, som dock ej kunna läras, såsom utanlexa, blifvit differerade några dagar förr, än de sedan blifvit approberade; och att dispenser egt rum för somliga, men ej för andra. Behösves det större beris för åtminstone examensmethodens oduglighet eller för våld och mannamån? Och förblifva ej då våra anmärkningar ständande, såsom sullkomligt behöriga? — Blisva ej vara bedrösi iga slutledningar deraf riktiga ocll beklagligen alltför sanna? — Ett ytterligare bevis på princip-lösheten i mititärundervisningen är, att det fordras Trigonometri och Mekanik i Styckjunkare; men ej i Linieofficers-examen, äfven tillräcklig för underlöjtnants-graden inom artilleriet. Hur kan det blisva något helt asett sådant styckverk? — ) Detta uttryck tycks förgyllaren ej hafva förstått. Vi vilja derför upplysa honom derom, all vi anse handlingen (praktiken) för tarkäns (cheoriens frukt, och alt denna merendels talar tydligare, än ord; ty af frukten lär man känna trädet. Nahänadda f.grr han 32 03 CaäanA ee 7