Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1841, sida 1

Er SE Sr RSS q) q. e 7 vertygelse, om den osynliga himmelens rörelser, likasom den yttre erfarenheten bekräftade Copernici slutsatser om rörelserna på det synliga himlahvalfvet. Men, vill man gripa de andiga eller andliga sanningarne, blott med de jordiska sinnenas plumpå verktyg , då försvinna dessa himmelska väsenden, såsom luftbilder. Vi veta väl, att vi, måhända genom detta försök att återföra det andiga ämnet på sitt rätta, på andans fält, skola bringa saväl bokstafvens, formens kämpar, som bekämpare, i harnesk emot oss; men vi vilja dock, för sakens skuld och i det hopp göra det, att dock kanske någon tvekande derigenom kunde väckas alt närmare betänka saken, och ssadga sin öfvertygelse: Oss tillater ej en tidnings trånga utrymme att uttömma den, för öfrigt, äfven outtömliga saken. Allt hvad menniskor också i närvarande fall kuuna vara för hvarandra; är, på sin höjd, den vägvisande trähanden, solljuset, sonr upplyser denna väg, sa väl som hvarje annan, och lemnar fritt val deraf, kommer faan höjden. Låtom oss da, i detta ljns, försöka att betrakla några af vår kristliza kyrkas erundläror, och se, om ej, i all deras orimlighet för sinnena, ligzer en djupare mening, som förständet, endast det det ringaste genomtränger jordens tjocka atmosfer ej torde kunna jäfva. Vi torde deraf ledas till uppsökande och sinnande af en dylik mening hos etminstone det mesta af det, som den trånghjerlade verldsvisheten vill frkasta. Som t. ex. en af hufvudsrunderna för vår tro: Treenigheten. Denna stötesten för det lekamliga sinnet, detta bokstasskämparnes ogenomträngliga mysterium, synes oss deremot helt enkelt, och ej allenast icke stridande mot förståndet utan t. o. m. ej kunna vatsa annorlunda, antingen man, enligt vär katekes, betraktar det, sisom en symb olisering af Guds trenne största välgerningar mot menshligheten : Skapelsen och upprutthållandet af allt ; befriandet från det onda och dess följder, samt helgandet, återförandet till sig, hvilka innefatta alla öfriga, eller enlict Knös, s:som den Handlande, Handlingen och. dess Verkan. I begge fallen störes ej den ursprungliga enheten, och, då Gud obes ridligt är öfverallt och styr allt, så måste ju det visa föranstaltandet af Christi sändning äfven hafva utgalt från henom, samt Christus varit lifvad af honom, såsom alla menniskor i mer eller mindre mån äro det, af den, från hvilken allt lis utgåär. Han var saledes, siwsom alla, hans barn, men i egentlig mening, emedan han uppfyllde alla vilkor, för att städse sörblisva värdig sitt höga ursprung, som ingen annan så fullkomligt. gjort. se der den enkla förklaringen af Christi guddom, sådan den utgår af Christi egen mund, om man endast soljer hvad som af hans lefvernesbeskrifvare, verkligen lägges deruti, och rätt fattar hans kraftiga, af bokslafs! kämparne förtydda, bildspråk, i det han städse åberopar 7 sin Fader som honom sändt hafver, ej sig. Hvad är då denna Fader? Kärleken. Men det var detta menskligheten hade glömt eller misskänt. Enligt alla, vid Christi tid, gällande religioner, och ännu der Christendomen cj inträngt. anses den högsta Guden deremot endast som en hämnande domare, som en sträng, vredgad herre, som på alla upptänkliga sätt -måste försonas. Först Christus har lärt oss, att han är en kärleksrik fader, som ej vill annat än sina varelsers, sina barns bär sta, och förlåter dem deras fel och förseelser, endast de sannt ångra dem ochi vilja bättra dem. Christus, är derför Guds uppenbarade Kärlek och för deu sinnliga menniskan derföre, kort och kraftigt sagt, Gud sjelf ; uppenbarad såsom verklig niennishd. Hur skulle menniskan eljest förstå honom, huru skulle han eljest kunna lära såväl genom exempel som ord? Den som rätt uppfattar detta, mäste äfven inse den djupa betydelsen af hans symboliska handlingar: sjukas, den tiden obegripliga helande; korsfästelsen, uppstigandet ur grafven, försvinnandet i högre regioner, undan menniskors blickar 0. s. v. Ligger ej deruti hela elt sannt Guds barns lif och död och evighet, och huru skulle, efter allt detta, efler det största af alla, för menniskokänslan sattliga beviset för sanningen af hans lära, för kärleken: korsets död, någon kunna tvifla på Guds, den Allfullkomliges