Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1841, sida 1

AAAA--2O-.---AA---—ä— —— aaMQaa— ———— MAAA sistnämnda, hvilka utgå efter enahanda beråäkningsgrund öfver hela Riket, ostridigt är befordrade af Folkets eller Statens, men icke blott enskildes eller vissa korporationers, fördel och bästa; hvadanBock samma algifter blifvit ställda omedelbart under Regeringens förvaltning, dä de förra åter, för att kunna befordra de dermed afsedda ändamål, icke ingå till Regeringens disposition. Det torde såledestfå anses adagalagdt, att Rikets Stånder hafva grundlagenlig rätt att, på lika sött, som i afseende å andra allmänna afgifter eger rum, besluta angående afgifternas till Handels och sjöfartsfouden utgörande och användande, äfsensom att pröfva deusammas behöflighet. Och da detta beskattningsårende icke till sin egenskap förändras, om än Rikets Ständer hittills, helt och hallet eller till någon del, eftergifvit de dem i förberörde hänseenden tillkommande rättigheter, helst emot Grnudlagens bestämda föreskrift hvarken någon häfd eller äldre bruk lärer kunna aberopas; mätte Rikets Ständer äfven, i den man de vilja göra Deras nyssnåmuda rättigheter gällande, dertill vara grundlagenligt befogade. Med dessa ifrån Regeringsformen hämtade åsigter om beskafkenheten at ifragavarande ärende, hvilka Rikets Ständer synas hafva gillat, då De, på sätt redan törmälat är tagit befattning med och granskat den förr så kallade KonvoyKassan och den nu varande Handels och sjöfartsfonden, bör mau jemvål betrakta denna fonds tillraro såsom beroende af Rikets Ständers vid hvarje Riksdag fattade beslut, ehuru Rikets Ständer, enligt hvad Deras tvänne serskilda, under den 22 Februari 1835, till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser utmärka, vid detta tillfälle icke bagagnat sin beslutande rätt i vidsträcktare måtto, än hvad angår frågan om användande af de å nämnde fond beräknade öfverskott. Jemte den sålunda Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna dispositionsrätt, öfverlemnade ock Rikets Stånder till Kongi. Maj:t att, såsom orden lyda af öfverskotten på afgiften till Handels och sjöfartsfonden anvisa medel för beträmjande af Troslhätte Kanals och Slussverks bringande tili lika dimensioner med Götha Kanal. så vida Kongl. Maj:t skulle finna ett sådant bidrag från Statens sida erforderligt och kunna meddelas, utan att lägga hinder i vågen för andra för handelns och sjöfartens betryggande onndgängligen nödiga ätgärder. Deasa vilkor för Öidragets meddelande mätte innefatfa en serdeles vigtig inskränkning hvad beloppet avgår, helst detsamma, sårom beroende af disponibel tiligang å fondens öfrverskott, ej kunde af Rikets Ständer närmare eller till sifrran bestämmas. Någon inskränkning till tiden behöfde deremot icke isj åga dlttas, så vida serskilda anvisningar å tillgångar. som äro underkastade förändring, vanligen, enligt Regeringsformen, anses inskränkla till nåästeftersöljande Riksdagen, om icke uttryckligen annorlunda stadgas; men ett sådant uttryckligt stadgande bar vid detta tillfälle ej blifvit meddeladt. Att Rikets Ständers mening varit, att bidraget till Kanalens ombyggnad icke skulle i obestämd eller längre tid fortjara, utan kunde, åtminstone till en början. begränsas inom tidrymden intill nåstföljande Riksdag, synes nog uppenbart äfren deraf, att Rikets Stäuder, såsom ev möjlig tillgång för bidragets utgörande, egentligen afsett Handels och sjöfartsfondens dittills åfrerskjutande behållning, hvilken kunde fortfarande päräkuas endast så länge de till fonden ingående afgifter förblefvo oförändrade. Sadana partieln. om ändtilkräckliga, bidrag hafra tillförene vid åtskilliga tillfällen blifvit af Rikets Ständer meddelade; och det är ännu i minne, huruledes, vid flera Riksdagar, anslag euccessive beviljades för anläggning och utförande af Götha Kanal, som likvål utgiorde ett vida större störetag, än det ifrägavarande. För öfrigt och om ån frausiällning till Rikets Ständer gjordes i afseende å de för Trollhätte Kanals ombyggnad erforderliga kostnader, mätte ändock ej kunna med fog påstås, att Rikets Ständer, genom Deras yttrande om ett bidrag dertill, åsyftat, att detta arbete, som ett enskildt bolag erbjudit sig att utföra och för bvilket kostnaderna beräknades till 1.620.000 R:dr, utom inlösen af gamla Kanalverket, skulle till betydligare del bekostas af allmfkova medel. oaktadt Staten ej erhölle någon deleganderätt i Kanaloch Slusscverket. Detta förhållande syues liksäl, genom anmärkta rädgifvande åtgärdena, halva tillkommit, då bidraget, eller 60,060 R:dr-Ä årliger i 25 års tid, i det hela utgjorde ett samrmanlagdt belopp af 1,500.000 R:dr, men Bolaget icke destomiudre skulle försäkras att, under full eganderätt, besitta Kanaloch Slussverket samt tillgodonjuta inkomsten deraf, jemte andra förmaner, endast med förbindelse, dels att kanatden framgent underhålla, hvilket dessutom Bolagets egen fördel kräfde. dels att. efter tjugufem års förlopp ifrån arbetets början. omkostnaderna icke med 200,000 R:dr öfverstego den för arbetet beråkuade summa, till Kongl. Maj:t och Kronan erlägga en, i jemförel-e med bidraget ringa, afgift af 10,000 R:dr ärlisen samt. i allt