Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1841, sida 1

Aii — c) att hrarken Rikets Ständers ConstitutionsUtskott eller Anmärknings-Memorialet framställt en lära i den allmänna syftning, som förklaringen antyder; det senare uppfattar deremot den satts, att i anseende till egenskapen af Handelsoch SjöfartsFonden och rättigheten att derom disponera, en å dess vägnar af Regeringen ensam ingången förbindelse endast för tiden till nästintallande riksdag kan vara ovilkorlig, och denna lära, som ej förnekar, utan fastmera förutsätter, alt en sådan disposition för längre tid kan ega rum, om nemligen dervid iakttages den ordning, gällande grundlagar föreskrifva, befinnes hvarken ny eller för värt närvarande Statsskick främmande. Just. Ombudsmannen öfvergår i anledning häraf uti bevisning öfver satsens rigtighet, som vi anse så grundlig och interessant, då den utreder ett af råra vigtigare, ofta, efter olika åsigter, ventilerade samhälla-förhållanslen, att vi här ordagrannt meddela den: Enligt 1 5. i Rik-dagsordningen, åro Rikets Ständer Svenska Folkets representanter och kunna i utöfningen af deras Rik-dagsmannabefattning icke bindas af andra föreskrifter, än Rikets Grundäagar. Dessa lagar. hvilka, jemlikt 83 S. Regeringsformen, skola i hvarje serskildt fall efter deras ordalydelse tillämpas , innehålla bland annat de stadganden: i Regeringsformens 64 8., att så väl Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster, som hvad under namn af extraordinarie utlagor eller berillningar till StatsVerket af Rikets Ständer anslas, skola vara under Konungens dispositiou, att till de af Rikets Stånder pröfvade behof och efter den upprättade Staten anordnas; samt uti 76 S., att, utan Rikets Sländers samtycke, Konungen icke kan lån ineller utrikes göra eller Riket med ny gäld belasta; hvaremot uti Grungdla arne icke lärer kunna uppletas någon föreskrift, innefattande inskränkning för Rikets Ständer i afseende på medels anordnande eller skuldsättning. Vid sadant förhallande och enär begreppet Rikets Ständer, efter Grundlagens uppfattning, äfven torde få betraktas såsom liktydigt med Svenska folket, måste det älven ligga i sakens natur, att, på lika sätt, som fullmyudige personer i allmänhet äro berättigade att sluta giltiga forbindelser om sin egeudom, Rikets Ständer ega rättighet att gifva anordniugar och inga förbindelser af den beskaffenhet, att, utan afseende å tid, Svenska folket med sin egendom derför i legalt hänscende blifver ansvarigt. Men då således uppenbarligen, enligt både Grundlagens föreskrift och sakens egen retur, Rikets Ständers hehörighet i af-eende å skuldsättning och anordning af medel är af annan egenskap och omfattning, än den, som i dessa hänseenden tillkommer Regeringsmakten, kan icke heller från den omständigheten, att Rikets Ständer vid åtskilliga tillfällen meddelat heslut om anslag af allmänna medel eller förordnande härom för längre tid än till nästpåföljande Riksdag, dragas någon slutföljd om beskaflenheten af den dispositionsrätt, Regeringsmakten grundlagligt tillkommer Öfver medel, som genom bidrag från allmänheten iuflutit eller skola samlas. Jemte det 57 8. Regeringsformen uttryckligen förmår, att Svenska folkets urgamla rättighet, att sig beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena, är i de efterföljande 88. till och med 65 8. vidare utredt, hvad som förstås med denna rättighet och huru beehattningen verkställes, så ock huruledes Konungen eller Regeringsmakten eger att Statens beliof uppgifva samt till disposition och anordning alla Statsmedel innehafra; men hvarken i dessa stadganden eller annorstädes i Grundlagarne göres undantag eller inskränkning för något fall, der beskattningsrätten skulle af någon annan än Rikets Ständer utöfvas. Under denna Rikets Ständer förbehållna rätt maste följaktligen vara inbegripna alla utgifter, som ifrån Folket för dess eller Statens gemensamma nytta utgöras, och således jemväl afgifterna till Handels och sjöfartsfonden, hvilken, tillförne benämnd KonvoyKassan, allt sedan år 1889, då fråga derom af Rikets Ständer väcktes, varit och ännu är underkastad Rikets Ständers StatsUtskotts och Deras Revisorers granskning. Det är ock nogsamt bekant, att dessa afgifters utgörande, såsom fondens eller kassans fordna benämning antyder, i början härledt sig ifrån behofret att med våpnad makt skydda handeln och sjöfarten, men att, sedan detta behof åtminstone till större delen upphört, deras fortfarande utgående åsyftar andra medel till befrämjande af nämnde vigtiga näringsgrenar; hvarföre äfven, enligt Rikets Ständers är 1835 gjorda framställning, den fordna benämningen af KonvoyKassa utbyttes emot den, afgilternas föremål närmare motsvarande, af Handels och sjöfartsfond. Hvad i 3 g. Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare af den 10 Februari 1810 förmåles, rörande algister, hvilkas föremål äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, kan destomindre hafva afseende å afgifterna till Handels och sjöfartsfonden, som ändamålet med de —