Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1841, sida 1

Stländer för yröfvande behaf anvisas, hälst deras blifvande både tillkomst oelr belopp äro vid riksdagarna okåndaf). Kongl. Maj:ts dispositionsrått öfver besparingar på anslagen för de serskilta hufvudtitiarne kar också alldrig varit ifrågasatt, tvertom hafva Rikets Stånder, med erkännande af denna rätt, förklarat den vara oundgänglig; men vid utöfningen af densamma har det förhållande uppstått, att, då beloppet, hvarå dispositioner göras, icke blifver ut rönt förr än nåra två år efter hvarje löpande råkenskapsår, anvisningarne tillfälligtvis kunnat öfver skjuta den verkliga tillgången, hvilket varit och måste vara så mycket svårare att ondvika, som vid jemförelsen af flera utrönta besparingar, olikheter finnas dem emellan af två eller tre gånger mera eller mindre det ena året ån det andra, hvarigenom en slutsats från ett föregående år till ett efierföljande icke lemnar nägon säkerhet för beråkningen i afseende på det sednare. Denna nåra vill omåjlighet grånsande svårighet, att i törvåg bedöma bebesparingarnes blifvande belopp, har jemväl Rikets Ständers Stats Utskott vid denna Riksdag insett och till afhjelpande deraf föreslagit för 2:dra, 3adje och 4:de hufvudtitlarne vissa summor. att under åren 1841 och 1842 i stället för besparlngarne di-poneras, hvarefter under de påföljande åren de da mera till beloppet kända besparingarne för 1841; och så vidare, skulle få användasit). De brister för anvisningar på en husvudtitels besparingar. som något år tillfälligtvis uppstatt, hafva måst öfrertöras på titelns anslag för det päföljande året, för att af tillkommande berparingar godtgöras. derest R. St:r ej sunnit skäl att dem afskrifva, saI som det skedde vid sista Riksdag med en dä uppstadd brist å Riks Statens 7de hufvudtitel. Sjelfra dispositionernerne ä besparingarne äro ej i strid med föreskrifter i Reg. Formen65 8, att de sör Stasverket anslagna medel icke må annorlunda användas än fastställdt blifvit; ty denna föreskrift, som afger. att anslaget till hvarje hufvudtitel ej må användas till föremål, främmande för titeln, bar vid hvarje sadan disposition blifvit uppfylld, hvaremot den tillgang hesparingarne lemna, sa mycket mindre kan ufgöra ett anslag för vissa af Rikets Ständer pråfvade behof. som den är tiilsällig och till beloppet okänd, samt derföre omfattar alla en titel tillhörande föremal. efter Kongl. Majt:s Nädiga pröfning af behofven. Den omstänsligheten. att anvisningar å besparingarne tid efrer annan sunnits öfverstiga den sedermera utrönta tillgangen, I har. såsom eu följd al sakens natur, ej heller föranledt till åtal af Rikets Ständers Konstitutions Ut-kont vid föregående riksdagar. Uti en vid sista Riksdagen d. 6 Oh toker 1834 aflåten skrifvelse anmälte deremot Rikets Ständer. at de funnit det vara Kongl. Majt:a höga rätt, att, till de med en hufvudtitels anslag a-yftade ändamål, diss ponera öfver sadava besparingar, som inom titelne or) I I i — DD Det år svart att återhälla den enda benämning som en så förvrängd undskyllan tårtjenar. Hvem har berättivat Regeriugsmagten, att disponera andra besparingar. än de kände? Om nu den Svenska Konungamakten icke kunnat hålla sina embetsmån i den ordning och etukt, alt de förr åän elter IA år uppgöra bokslut. som för England. Frankrike, ja! sjelfva det oordnade Spanien, uppgöras inom några månader efter -katte-årets slut. bacurberättigar den då att anticipera på måa a brad den cj vet finnas? Hurn har väl Regeringen vus kommit därhän, att behöfva dispovera löpande arets be-pa ringar för löpande åretutelft. ow ej derigevom, att den olagligt börjat anticipera på de ärs besparingar. tör hvilka bokslut ej var gjordt? och hvilken !ag berättigade dertill? är ej sjelfva behofvet ett bevis, att Regeringen anticiperat. -edan 1809. flera ärbesparingar på en gang? Kan det oegentliga namnet besparingari, hvilket svarare borde heta behållning, emedan det mesta viunes derigenom. at löntagare dö eller afskedas och det minsta genom regeringens hashållningssätt. kan det, fragar jag, ursäkta en inkräktning på R. Strs rätt att angående Stiatsregleringen förordna. (Se 8 65 Reg. Formen). on . (Ref. anm.) tt) Så begagnas då Rikets Stånders benågenhet att äfven genom uppoffringar af nationens skattemedel återställa en ordning inom Statsverket, som aldrig hordt varit rubbad om Regering eller Konstitutionautskott och Riksrätter, efter år 1809 gjort deras skyldighet. Den skall nu blifva ett skäl, att försvara radgifvares felsteg, som, ehuru de förut lyckats tysta anmärkningarne i Konstitutiansntskotten, likväl rått väl veta, att i Stånden och Statsutskotten, alltsedan 1823 års riksdag och då för ögonblicket, i sjelfva Konstitutionsutskottet, anmärkningar och utlåtanden i bel annan anda afgifvits, och att genom en sådan eländig advokatur. rådgifvarnes förfarande icke kan försvaras! Man har sjunkit lågt, i politisk moralitet, då man kan använda ett sadantzäfgrgavar(Ref. sanm.)