der tiden mellan Riksdagarne pröfvade af nöden, må kunna bestridas, och hvartill borde räknas tillfälliga avfvoden och traktamenten, men att löner och löningssörmåner på ordinarie Stat, i R. St:s tanka, icke voer af denna beskaffenhet, utan borde desse rätta sig efter den Statsreglering, som en gång blifvit fastställd och måste betraktas såsom gifllande intill dess densamma i vederbörlig ordning förändras; samt att Rikets Ständer alltså beslutat: att de under Riks-Statens hufvudtitlar uppkommande besparingar hädanefter icke må anvisas till något bestämdt lönanslag på Stat. Rikets Ständer medgåfvo hkväl härvid, att de sedan föregående Riksdag beviljade högre aflöningar för vissa embetsverk och korpser måtte fortfara och skillnaden deremellan och den gamla Staten utgå af besparingarne, så lärge ljenoternes nuvarunde innehafrare qvarstå; men anhölls tillika att Kongl. Maj:t matie vara betänkt på en förändrad organisation af dessa verk och stater, hvarigenom de sörut varande tiligångarne må finnas tillräcklige, eller, om någon förhöjning deri bleive nödig, uppskjuta definitiva regleringen till dess Rikets nästkommande Stånder blitvit i tillfälle att taga kännedom och yttra sig om den i anslagen erforderliga tillökning. Detta Rikets Ständers, utöfver Regeringsformens 62 och 64 Ss sträckta, beslut, synes så mycket mindre med dem förenligt, som R. St:s deri bestämda rätt att utmärka ändamalen, hvartill de till Riks Staten anslagna Statsmedel få ansändas, afser endast -adana föremal, som R. St. till behofvet pröfvat. och hrartill de på grund deraf anslagit serskilda sumn:or: hvarförutan samma beslut stor i strid med BR St:s här ofvan åberop de skrifvelse af d. 10 April 1810. samt med premi-serna i -jelfsa deras underdaniga skrifvelse af d. 6 Okt. 1834, enär brist a besparingarne jemväl kunde uppstå genuom anvisnivgar al tillfälliga arfvoden. I anledning af -i-tberörde skritselse tillstyrkte Föredraganden att Stats-Rådet. på -ärt Stats Radsprotokollet för Handels och Finan-ärenden d. 23 Oketober 1834 utvisar, det nadiga förklarande, hvad 2dra hufvudtiteln angick, att de sedan föregaende rik-dagen på dess besparingar anvista lönanslag varit fåranledda af Rikets Ståuders vid summa Riksdag, liksom vid flera föregårnde R ksdager. gjorda tramställningar om de civila Embetsverkenvs förändrade organi-arion; att denna organi-a tion biitvit utförd i allmänhet på den af R. St. givace grund, att tjenstemännens antal förminskats, men deras löner förbättrats i förhållande till ökade göromål; att Kongl. Maj:t alltså egt skälig anledning till den förmodan, att, i likhet med hvad vid föregaende Riksdagar skett, de tillökta lönanslagen -kulle af R. St. på Stat bevija 3; att Kongl. Maj:t tör öfrigt insäge olämpligheten att på tillfälliga besparingar inom hufsudtitlarne anvisa bestämda fortfarande lövanslag, och att Kongl. Maj:s ville, vid förekommande frågor om dispositioner a hufendtitlarnebesparingar, derom besluta i öfserensstämmelse med den rätt, som enligt Giuadlagen HKongl. Maj:t tillhörde: samt ändtligen att, beträflande frågan huru törhallas borde med de Ewbetsverk, söm erhallit lönfylinadsanslag på besparingarne. men hvilkas uppfårande på Stat blitvit af R. St. ägradt. det skulle bero af pröfning i hvarje serskildt fall, vid inträslande ledighet, hvad förändring med de-amma ma hunma vidtages. som beefve ledande till besparing utan men för Rikets tjen-t. I afseende på 3åje ech 4de hnfvudtitlarne, igenfinnes uti Stats-Radsprotokollet öfver Krig-ärenden för d. 13 Dec 1834 ett yttrande af då närvarande Stats-Räds Ledamöter, deri väl olämpligheten i allmänhet erkändes, att anvisa fortfarande bestämda lönan-lag på tillfälliga besparingar. men derewot i ke af-ags någon in-kränkning af Koug!. NIA:t dittilts utöfvade di-PoSition--rätt öfver anslagen på näuende titlar. hvilken och Kongl. Maj:t i samma protokoll sig urtrychligen färbehöll, under förblarande. att Kongl. Maj:t derefter, såsom törnt, ville använda besparingarne inom 3dje och 4de hufeudtitlarne till Stateus.Armeens och Fiottans bestånd och häåsta. Dessa allmånna grunder äro af den beskaffenhet, att om deras rigtigbet kunde erbännas, voro, snart tagdt. alla de specietla förklaringarne i hvarje punkt obehöfliga. Vi förbiga alltså dessa hvilka utrymmet ej skulle tillata att meddela, och som äro afden underordnade beskaffeuhet. att de dessurom mindre kunna interessera. De tilltalades ofvan-taende framställning bar deremot. som det synes, på ett segrande sått blivit besvarad af Ju-ti:iitwr Ombudsmannen. Det är obehagligt. att den vidlystighet. som varit en följd af frågans natur. hindrar att ordagrannt medd la bans deduktion, på sitt det aa-ågböra ske med förk! ringer, på det de tilltalade icke skulle kanna beskylla Red. för partiskhet. Allt skal emedlertid göras. för att rigtigt sammandraga det lufvudsakliga deraf, som synes vara följende: ec Dessa mal anga en af de vigtigare frågor i värt lagbandna samhälle, den nemligen. huruledes de uti 57. 62. 614 och 65 S8. Regeringsformen meddelade föreskrifter, å ena sidan. rörande Rikets Ständers, jemte möfning al Svenska folkets rätt att sig beskatta, liha ostridiga rärtighet att pröfva och bestämma Statens eller Statsverkets behof och utgifter, så ock hiuru de i sådant hänseende anslagna och under Konungens disposition ställda medel böra användas; samt å den andra, om Konungens ansvarige Rådgifrares skyldighet att tillse och, i hvad af dem beror, främja efterlefnad och verkställighet af Rikets Ständers härom fattade beslut, må behörigen iakttagas och derest så icke sker, kunna i helgd återställas genom den för detta ändamål i RegeringsFormens 106 8. förordnade lagskipande magt, hvars verksamhet derföre nu äfven är vorden i Grundlagenlig ordning uppkallad. 1 den å svarande sidan afgifna förklaringen hafsådana förhållanden blifvit framstZllda hvilka