efter limiteras, anser Justitie Ombudsmannen innefatta ett ytterligare, ehuru öfverflödigt, skäl till styrko för behörigheten af R. dt:s beslut, att dessa tillfälliga och osäkra tillgångar icke fingo användas till nägra bestämda lönanslag på Stat; ett beslut, som för öfrigt, då derigenom de förut i slikt ändamål brukliga anvisningar skolat förekommas, desto mindregstrider emot sina premisser om bespariugarnes disposition endast till oförutsedda utgifter, som åt dessa derigenom blifvit beredd en ökad tillgång, och säsom allmänt vilkor för all disposition af medel gäller, att något må finnas att disponera, Huru åter med besparängarne och såkallade bristerna deri i sjelfva verket sig förhaller, afhandsar Justitie Ombudsmannen vid frågan om anvisningarne a andra hufvudtiteln, hvilken ensam och alltsedan ar 1832, genom ständig öfverassignering, varit med brister besvärad. Det må emedlertid nämnas, att R St:s omformälda beslut atminstone någon kort tid synts vinna anseende, då, enligt StatRadsProtokollen för den 28 Oktober och 13 December 1834, olämplighieten att på tillfälliga besparingar anvisa bestämda sor JFurande lonunslag erkändes, och, enligt Protokollet för den lS Oktober, tillstyrktes och beslöts, att. vid utnämning till ett letligtrarande under andra hufvudtiteln hörande embete. lönen i allo skulle ned-ättas till det belopp. RiketStänder fastställt; men andra åsigter gjorde sig snart derefter gällande. Af detta anser Justitie Ombudsmannen vara uppenbarligen ådagalagdt, att Reg. Formens stadganden i 62 och 64 8Ss8, såsom de i orden lyda, oinskränkt tillerkänna R. St:r rättigheten att förordna och besluta om Statsregleringen ej mindre i det hela, än i dess serskilda delar: att följaktligen Kounngendisposition öfver Statsmedlen till de af Rikets Ständer pröfrade behof och efter den upprättade Staten ytterst hvilar på R. St:s i dessa ämnen meddelade beslut; och att, om än tillförne, enligt äldre beslut eller tid efter annan gjorda medgifvanden, nyssnämuda dispositionsrätt kunnat utöfvas annorlunda. ån R. St:r en senare tid funnit nödigt bestämma, denna omständighet likväl icke innefattar någon efterrättelse eller något bevis i fråga om rätta förståndet af åberopande grundlagsstadganden, de der, enligt allmänna föreskriften i 83 S.-skola efter deras ordalydelse tillämpas. Det i förklaringen öppet uttalade omdöme, att R. St:rs ifrågaställda, vid 1834 och 1835 årens Riksdag fattade beslut, angående dispositionen at de på Riks Statens hufvudtitlar uppkommande besparingar, skulle vara sträckt utöfver och oftörenligt med samma grundlagsstadganden, mätte för den skull icke af dessa stadganden hemta nägot stöd; det enda likväl, hvarigenom ett sådant omdöme om lagstiftande magtens förhandlingar kunde rättfärdigas; men i saknad hvaraf detta omdöme ock, jemte de deraf dragna slutföljder, rättvisligen böra utan afseende lemnas. Dessa äro de allmänna grunder, hvilkas tillämpning Justitie Ombudsmannen a sin sida förutsätter och yrkar, då han vidare granskar och bemöter hvad svaromälet, angående hvarje serskild anmärkningspunkt, innekhaller. Forts. Äee I—i ö