Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1841, sida 1

L2868989 gor om theeatrars anläggande dessutom alltid behandlats som ordnings-mal (7) c) Att hvad rörer de äldre riksdagshandlingarna, detta ligger utom gränsen för atalet: att öfverläggningarna i Statsrådet tydligen visa, huru betänkligheterna emot bifall till ansökningen egentligen haft afseende på Kongl. Theatern och dess bibehallande: att Rådgifvarne icke kunnat aberopa nagon sadan fastställelse-nandling, som gifvit Kongl. Theatrarne uteslutande rätt; att de likväl de facto ansett en sådan rätt finnas, enär -ådana grunder för atstyrkande af allmän tillatelse medtör samma följd som fastställandet af ett monopolium; att salede, radslaget angatt det förhallande hrarå grundiagens såväl ordalydelse som mening har afseende. Af det redan förut åberopade skål, att der Ansvarighetslagen ej specielt är tillämplig, radgifvarne enligt 8 106 ikeg.-Formen skola anses efter allmän lag. göres endast påstaendet efter I Kap. 12 8 Rättegangs-Basken. på sätt Riks-Rätten pröfvar rättvist till graden hestämma, emot Rosenblad. Akerhjelm, v. Schulzenheim, samt Stats-Secreteraren M. E. Danckwardt. 7:o. Ang. rådslagen om åtskilliga Kongl. beslut, som innefatta ingrepp i krikets Ständers beskattningsrätt. Dessa innefattas i nedanstående fyra punkter, nemligen: l: ta) Ser,-kild tillatelse för Norrköpings Stad, att tills vidare få beräkna inqvrartering--tolag a ull till det belopp hrartill denna afgift förut utsatt, oaktadt enligt den fastställda Tulltaxan af ar 1933, all tolag a ull. som utifran till Sverige inkommer, icke vidare skulle beräknas. a) Att detta under form af förklaring af råd gifvarne tillstyrkta stadgande upphäfver ett Rikets Ftänders beslut i fraga at beskattnings natur, samt alltsa innefattar ingrepp i den beskattningsiätt.. som e diet ss8 57. 60 och 73 Reg. Formen är R: Str allena förbehallen, helst dennna afgilt. icke uteslutande afsett de föremål. nemligen inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet. angaende hvilka 83 Ansvarighetslagen för Statsradet gör undantag. 6) Att ifran äldre tider regleringen af Ständernas inkomster genom afgifter för handeln och Sjöfarten, skett enl serskilda Kongl privelegier och Resolutioner: Alven efter antagandet af 1509 ars Regeringsform, utan att de an-etts inhegripne under de af Justitia On bndsmannen aheropade Ss eller anmärkning vid föregaende riksdagar. i grundlagsenlig ordning egt rum (2). Att an-varighetslagens ordalag synes visa att grundlags stadgandenas mening icke varit att inskränka denna Konungens beslntande rått, i fraga om tolag och andra lokala afgifter. hvilka ej bidraga till förökande af kronans inkomster, utan utga för löning af Städernas cembetsmän, byganader. m. m. (7). Att denna adgift just alsett imrit ni igar till enskildas gemen-anema nytta och begsämngknet:. emedan under senare tiden i Norrköpings Stad flere hyggnader och imättningar blifvit för Stadens räkaing med berömlig verksamhot utförde och behof alltså uppstod att fortfarande uppbära inqvarteringstolagen af ull. Ait Klädesfabrikanterna sjelfva icke haft nagot att erinra. o. s. v. c) Att hvarken beskaflenheten af de regeringsatgärder som i afseende å regleningen af Srädernas tolag vid andra tillfällen skola blifvit vidtagne och utan anmärkning lemnade, uppgifvits eller utgöra föremal för den väckta talan. hvarlöre undersökning om dessas grundlags-enlighet ieke erfodras. Enligt 57 Reg. formen utöfra Rikets Ständer allena folkets urgamla beskattningsrätt. Till denna räknas, enl. 60, Tull-afgifterna. och i Tazan för dessa, som äfven bestämmer befrielse för tolag. för alla varor som äro fria för in-eller utgående tull, hvaraf synes atts begge Statsmakterna ansett, att frågan huruvida -olag af viss vara borde beräåknas eller icke, tillhörde beskattnings-lagstiftningen. LÖnefyllnads anslag till tjensteman, kunna väl ej anses liktydigt, med inrättuingar till en-bildas gemensamma nytta och beqvämlighet. Att således, sedan tolag å ull blifvit i grundlagsenlig ordning afskafiad, dess Jpåbjndande å nyo till förman för en viss stad, måste betraktas aåsom en ny pålaga. de rådgifvare som det tillstyrkt handlat i strid med de först åberopade grundlags-stadganden. (Rosenblad, Löwenhielm, Poppius, v. Schulzenheim, Skogman.) 2:dra) Broafgift stadgad för käril. innehållande våtvaror, som sjövägen till Stockholm inkomma, 24 sk. för fat af 60 kannor, samt i proportion för större eller mindre kannetal. a) Ått tillstyrkandet innefattar ingrepp i den, Rikets Ständer förbehållna, be-kattuingsrätien, enär afgitten utgör en ny, af Rikets-Ständer ej gillad pålaga å varor, som förut varit gerifrån befriade, samt