Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1841, sida 1

det deras flit skall ännu mindre löna sig. I konsequeut fullföljd af systemet, blefve Lapparne och deras Ren-industri, den enda sanna förebilden för värt ekonomiska system. Men detta bedröfliga lapplif förljufvas deraf. att Svenskens enda politik är att hoppas på sina Konungar, och hans känsla, att gerna, emot ett sådant skydd, utlemna sina söner att blöda på slagtfälten, m. m. hvad vanligt politiskt skojeri kan i skrift åstadkomma. Stats-Fidningen är tyst, som muren, så väl med petitionerna, som med de vid audienstillfället vexlade talen; och tulltaxan utarbetas med all vanlig, behörig långsamhet. Det är då en af detta lands bedröfligaste öden, att dess lagstiltare aldrig skola komma till öfvertygelse om detta beskattningssätts naturlighet för folket. Men härom torde jag en annan gång få yttra mig något fullständigare. Mad. Marie Taglioni blef äfven i Söndags presenterad för Kongl. familjen. Hon ger om fredag, sista gången, publiken tillfälle att se sig, och blifver då hennes recette. Förtjusningen öfver hennes sylphidiska dans angifres såsom anledning till upplifvandet af det numera hos oss ovanliga bruket, att leka häst för de hyllade personernas vagnar. Hon har tvenne aftnar blifvit hemförd från operan, på det sätt, att håstarne utspänts och herrar, med och utan glack-handskar, dragit upp vagnen. Odet ville första gången, att vagnens innehåll ej var alls sylphidiskt, utan att en del af theater-direktionens massa var med, och måste åtfölja muvemanget. Till och med kusken tyckte, att han kunde sitta qvar, då Backman åkte inuti; och de ifrige dragarne, yttrade helt naivt, då äfven denne ej ville lemna sin upphöjda ställning: ah, så dra vi nog hela sviten. AX KM