Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1841, sida 1

Utrikes Nyheter. ENGLAND. London, d. 17 Sept. Efter de så lyckosamma ansträngningarne af Tories, att åtkomma väldet genom Whigernas störtande, måste det i hög grad förundra att se de numera maktegande hafra stadnat i den fullkomligaste overksamhet, i synnerhet då deras oupphörliga klagomål öfver den afgängna Styrelsen var, att den intet förmådde uträtta till landets bästa. Nu, da Ministeren har nära 100 rösters gifven pluralitet i Underhuset och totalt representerar Öfverhusets intressen, hrilar den, med armarne i kors, efter sina föde!sesmärtor: en hvila, som kan för hvarje håglös löntagare hafva stora behag, men hvarpå principalerna, d. v. s. Nationen, intet vinner, — om ej att i det längsta blifva förskonad från en dalig regerings verksamhet. Likväl, och oaktadt den i England ovanliga sörbehållsamheten, tyckes det framskymta. att oenigket i planer, Ömsesidigt misstroende och gränslösa personliga anspråk, redan gnaga på Torypartiet. Sir Robert Peel, Premier-Ministern, är moderat, kanske af grundsats, men säkerligen af politik, och fördelningen af embetena, vittnar derom. Sir James Graham, Inrikes Ministern, t. ex. är en f. d. Whig, och Carl de Grey jemte Lord Elliot, som styra Irland, äro libera Conservativa, hvaremot spannmålslagarnes ultras, Hertigarne af Richmond och af Buckingham äro, den förre ej medlem af Cabinettet. och den sednare endast Lord-Sigillbevarare, ett embete utan betydenhet; för Lord Stanley har Irland blifvit förskonadt, och nästan sagdt fredadt, då hans embete som Colonia-Minister fordrar all hans omtanka och allt hans arbete; Grefve Ripon, Handels-Ministern, är böjd för nägon jemkning i spanmålslagarne. Sir R. Peels personliga åsigter torde häraf kunna gissas; men hans makt beror af Kyrkooch Monopoliepartierna, och huruvida dessa taga raison, får tiden visa; redan den coulitionsprincip, som i Cabinettet bredvid hvarandra placeradessa Moderata och Ultra Tories. såsom Lord Lyndhurst och Sir Edvard Knatchbull, bådar söndringar, — och hvilka ansäktelser skall icke Ministeren lida af alla de höga familjerna, som efter 11 års förknappning börja fordra, efter gamla vanan, att se sina yngre söner, utom sina skyddlingar, hugnade med andliga, cevila och militairiska embeten? Af Sir James Grahams tal (då han ånyo valdes i Dorchester) inhemtar man, att han önskar tvisten med China igodo bilagd (7, af Englands inkomster härflyta af Chinesiska handeln), men att ban befarar svårigheter dervid; — att han är bekymrad för MLeodska saken, och att han anser det fordra stor skicklighet att förekomma krig med Förenta Staterne, att han ursäktade Sir R. Peels tystnad, rörande utvägarne att betäcka financernas högst oroande deficit. (74 millioner Pundst.), med hans ännu ofullständiga kännedom af deras detailler; — att han lofrade göra afseende på allmänna eländets lindrande genom Spannmålslagarnes jemkande. — I Tamworth, der Sir R. Peels bror i dess ställe insann sig till nya valet. förtjenar att anmärkas, hurusom denne talade om Irland i det alära försonligaste språk. — Men när Ministrarne sålunda gifva förhoppningar, och ändå undandraga sig hvarje of