Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1841, sida 1

skyldighet att uppfylla låntagarens förbindelse; hvartill tjenar eljest borgen? Det är, som om lagstiftrarne ej kände lagens a. b. c., och derför få också de lydande sitta imellan. Den som har något, får skatta så länge till den, som ingenting har, tills alla blifva tiggare. Till förbättring af länsmännens löner äro blott 40,093 R:dr B:co anslagna, som ej gör mer än en spottstyfver på hvardera. Hvad tror man sig hafva uträttat dermed? — Tror man sig dermed uhafva af: hjelpt det skinnerisystem, många af dessa herrar antagit, och hvaröfver nu allmänt börjar klagas, så bedrar man sig. Genom det obetydliga tillskottet hafva Länsmånnens små låner blifvit så obetydligt förbättrade, att nämde system dock ej kan undvaras; om de vilja existera, och till hvad grad ett sädant system måste demoralisera, är tydligt. Ständernas syfte, att förekomma det, var godt; men, genom njugghet, har det helt och hållet förfelats, och dess 40.000 R:dr äro alldeles bortkastade. Det är med Statshushallningen, som med landthushållningen, stora uppoffringar, gjorda med förstånd, bära mångdubbel frukt, små deremot blifva alltid ändamålslösa. O—A2rrc —. Ai .555 oerh Vr An