Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1841, sida 1

oberäknadt hvad som, genom indelningsverket utgar in natura. Det är verkligen himmelskriande, att större delen af nationens must och märg, på sådant sätt, skall utpressas för ett försvarsverk i fred, som, i sip närvarande organisation, ändå ingenting kan uträtta mot de massor, som nu måste uppställas i krig. Hvarför ej organisera en verklig nationalbeväring. såsom i Preussen, och endast ha en nödvändig kärna för armen i gamla trupper; såsom Landshöfdingen Rosens skrift Om Svenska Armeens organisation föreslär. Försvarsverket skulle derigenom blifva ändamålsenligt organiseradt, ej kosta så mycket och officerarne dock vara bättre lönte. Men hvad skulle kunna förmå våra statsmakter till en så genomgripande reform, då man är rädd nästan att taga bort ett snöre från en uniform, så snart den derigenom skulle bli billigare. Jo, kanske oörjar man tänka derpa, då vi, såsom Finland och Polen, ej mera ha någon egen armåe. Mycket skulle ännu kunna sägas om hela vår ord. statsreglering, men det skulle bli för vidlyftigt, och vi vilja dertör heldre kasta en blick på den extra. I spetsen derför stå I, 300,000 R:dr till tängelsebyggnader. Dervid hafva vi blott att utropa: Hade man användt sådana summor för national-bildningen, för att förekomma brott, så hade de nu ej, behöft användas till deras bestraffande! Måtte man, då man ej betänkt det förr. dock nu betånka det, att ej hela landet förvandlas till ett korrectionsoch fattighus! Och måtte detta rika anslag nu åtminstone ändamälsenligt användas, att det ej. såsom vanligt, blir korruptionsi stället för korrektionshus af våra fänge ser! — Försvarsverket har i extra statsregleringen fatt sig ytterligare 1,236 147 R:dr 38 sk. 4 r:st, B:co tillslagne; undervisningsverket deremot blott 407.500 Ridr 13:ro. Må hvar och en göra sina reslexioner derölver, ellet rättare, de göra sig sjelfva. Hvad som är säkert, är, att ett folk, der sådant färhällande eger rum, ej är sannt Urisrligt, det skulle då först sörja för det, som själen tillflörer. och ej alldeles nedsjunka i detta, lefvernes bekymmer och föda lekamen till kätja. Öfver den allmänna misshuskållningen med de extra statsmedlen hafva vi redan på sin ort, uttalat oss; vi behöfva säledes endast hänvisa dit; men ännu en gång, de vid ord. statsregleringen så berömligt hushallsaktiga ständerna, ob. så hu-hållsaktiga, som omständigheterna tilläto, tycktes, vid ötverraskningen öfver de oväntade extra tillgängarne, bli till mods, som en yr pojke, hvilken ett par riksdaler mer ån vanligt brånna på fickan, såsom eid, så att han ej har någon ro, förr än han gjort ända ja dem. En sådan yra. som låter de stackrarne, som mäst släppa till medlen, alldeles blifra glömda. är dock temligen oförlätlig hos en samling af statens vise; man skulle derpå nästan kunna använda Voltaires svar till Jean Calas Domare, som ursäktande sade: Den bästa häst snafrar också en gång, då Voltaire ätertog: Ja, men ett helt stall af hästar VP — Bland denna riksdags få berömvärda resultater, har man, med mycket buller och bång, äfven räknat afskaffundet af mötespassevolance-afgiften, och äfven vi hafva gillat den, då den stackars krono-katte dras garen så väl beböfver någon lättnad. Vid närmare betraktande ligger dock en orättvisa deruti. att nationen nu skall öfrertaga en afgift, på hvilken hvarje krono-skatte-hemmans-egare varit beredd, då han köpt eller ärft sitt hemman, emedan indelningsverket ålade honom den, och hvarpå ban således grundat sina beräkningar. Denna afgifts afskaffande är således en verklig gåfva af den öfriga nationen till dessa hemmansegare. Men, som sagdt är, då dessa så hårdt skattlagda medborgare, att de nära nog kunna anses, säsom statens arrendatorer, derigenom erhalla någon lättnad, hoppas vi ingen skall ångra denna gafva, helst hela indelningsverket egentligen bordt upphäfvas vid national-bevåringens införande. och, som vi hoppas, äfven blir det, om denna beväring en gång blir ändamålsenligt organiserad. Genom denna och några andra afgifters afskaffande och förminskning, har en skattenedsättning af 800,000 R:dr B:co egt rum, som dock på hvar person är högst obetydlig. Helt annat hade det kunnat blifva, om armeen reducerats; sinekurer afskaffats, m. m. m. m. samt framför allt, besparingarna i främsta rummet tagits i anspråk, till befrämjande af skatternas nedsättning, hvilket varit det rättaste och billigaste, då äfven dessa besparingar. till större delen bestående af räntor fill banken, äro att anse, såsom skatter, tagna ur folkets fickor; men se, så tänkte ej vederbörande; utan de mente, hYad man har, det har man, och får man mer, så tar man, och villigt gingo de penningyra ständerna in derpå. En annan följd af denna penningeyrsel tycks det beslut hafva varit, hvarigenom kautionisterhe för undsättningsspannmål blifvit befriade från betalnings