samt, att de redan den I Juli följande året lemnas till den så kallade Stats-Revisionen, då våra, sent granskade af Kammar-Rätten, först efter 1X är lemnas till Rikets Ständers Revisorer, afgifrer Norges Finans-departement extracter och berättelser öfver Statens samtlige financer, hvarigenom man på ett ställe finner förhållandet redovisadt, och det under den garanti, som en ministeriel ansvarighet bör erbjuda. Hos oss nöjer man sig deremot med, att endast följa detaljerna af de så kallade förvaltande Verken, hvilkas ledare, omhuldade af den Kongl. nåden, och endast beroende af den, le åt National-representationen och Dess ombud, lemna dem ungefär jemnt så mycket upplysningar de vilja, och ösa ut sitt ovett omkring thronens fot, då de nödgas förklara revisions-anmärkningarna. Här skyr man icke en gäng, att lata en af regeringen beroende, samt efter allt hvad jag åtminstone kan fatta, efter grundlagens anda obehörig person, såsom ordförande ibland revisorerne deltaga i granskningen. Det är visserligen sannt, att Kammar-Collegiuim icke är nagot penningförvaltande verk: emedan det ej har nägra fonder eller kassor under sig. Men det är ett Embetsverk, som då det gällde att få ökade löneanslag, under sista riksdagen, i sina underdåniga föreställningar derom till Konungen åberopade, att dess pligter hufvudsakligen hafva till föremål att iakttaga och befrämja Statens intrader, och det har saledes sjelf erkänt, att det stär i ett samband med Statsförvaltningen , som mäste göra dess embetsmäns deltagande i granskningen opassande. Det ligger alldeles ej utom möjlighetens gräns, att Rerisorerne kunde finna betänkligheter men Skat tläggningsoch Jordeboks-sakerna. Jag ser till och med ej hvarföre de icke skulle kunna atfordra de af Staten bekostade, men undangömda och förseglade, undersökningarne om Provinsen Uplands förhållanden i denna del, för att efterse om jordeboks och hemmantalsräntans debitering. på det hela, inom åtminstone denna undersökta del af riket. vore rigtig; och månne ej då Kammar Collegii President år lika jäfvig i Revisionen, som Stats-Kontorets och Comerce-Collegii? — Revisorerne hafva nu en ny rerisions-instruktion, som vid sista riksdagen för första gången utfärdades af Rikets Ständer direkte: d. å. i likhet med Bevillnings-förordningen och andra dylika R. St:rs beslut, underskrifven af de fyra talmännen. Som de förra rerisions-instruktionerne innefattat tillika föreskrifter för Embetsverkens redovisning, hafva de varit otadsästade af Konungen och af Kongl. Maj:st utfärdade. Nu är deremot en särskild författning utgifven med afseende på dessa verks skyldigheter; men deraf har följt, att som svårligen dylika föreskrifter för de redovisande kunna göras, utan att vidröra de granskandes rätt, bar åtskilligt i denna influtit, som möjligen kan komma att biuda revisorerna. Med ett ord: det blir besynnerligt att se, huru 1:o de granskande, 2:o de redovisande och slutligen 3:o de skattdragande komma att i framtiden befinna sig af denna dualism. Då 1823 ars Ständer. öppet och lagligt, begärde att Konungen skulle till efterrättelse utfärda, den instruktion De beslutat, då reste sig hela byråkratien, med Cabinetts-Cassans Chef Grefve af Wetterstedt i spetsen, för att inskränka revisionen till blott de ar, för bvilka afslutade räkenskaper, kunde aflemnas, och således hindra revisorerne, att någon-in se fillständet i verken, sådant det är, då desse sammanträda. Då Rikets Ständer det oaktadt beslutade den. vågrade Konungen utfärda en instruktion. som likväl icke innehöll det ringaste utöfver, hvad I12 års instrnetion och grundlagarne redan anbefullt, utom en fullständigare specification af de Kassor. som borde granskas. Sedan 1830 ärs Ständer ändrat ordalagen så, att instruktionen inskränker granskningsrätten, i olikhet med grundlagen, utfärdades den af Kongl. Maj:t, och följderna af den derigenom ofullständiga granskningen hafva vi redan till en de! sett: flera torde framtiden blotta. Nu har man i 84 af Riksens Ständers nya revision, utesiutit den skyldighet, som likväl s 42 Riksd. Ordn. alägger Stats Kontoret, och som i 1812 ars instruktion fanns åberopad, att genast lemna alla äskade upplysningar till Revisorerna; och det återstär således att se, huru grundlagen åter skall vrängas, i fall Revisionen vill göra sin skyldighet, att granska tillståndet i Statsverket. Att detta icke blifver granskadt, så långe ej kassorna, men framför allt ej Ränrtre-KHammaren inventeras, det är påtagligt; och millioner kunna vara förskingrade i Statsverket, liksom tusendetal i Tullen och hundratusendetal i Kabinetts-Kassan. om ej Revisorer och Stats-Utskott ofterse tillständet?. Men man minnes väl huru saken bortkrånglades 1827; och sista Riksdagens Stats-Utskott lät inbilla sig, att en inventering af Räntekammaren ej skulle tjena till något. Manne denna Revisionen också skall underlåta denna gransknings skyldighet? och om hon vill uppfylla den, månne hon skall få det? Men skulle man vål behöfva tveka om svaret på dessa frågor, då man ser huru t. ex. de personer behandlas, som icke endast stå under juridiskt ansvar för underlåtna förvaltnings-ätgärder, utan hvilka tillika åro belastade med det moraliska ansvatet för underlåten gransknings-skyldighet: då man r. ex ser en Regering tillerkänna Presidenten Billberg utöfver dess fulla pensionsrätt såsom President i kammar-Rätten. A:delar af hvad ban innehaft i Tullverket. Man kan säga, att den första nämnde pensionen kunde ej honom vägras, och art det år blott Domstolen, som kan fråndöma honom densamma. Men, den senare pensoinen: fanns för den något laga skäl? var Staten skyldig att löna allar nencsanera dan sam genam cin tienstfär