Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1841, sida 1

Korrespondent-artikel. Stockholm. d. 19 Aug. I mitt sista nämnde jag några ord om Baron Ludvig Johansson och förundrade mig, att de icke kunna låta bli den stackars gubben, hvilken kan vara fullt nt lika god, som någon annan, till det ändamål, som med den blifvande Lagkommitteen i sjelfva verket åsyftas. Toges icke saken på den sidan, så vore vål den orubbliga ihärdighet, hvarmed hans insättande i kommittåen vidhålles, nästan en nöjaktig historia om befordringsverket i Sverige. Detta ärende, som i början visserligen såg ut som en småsak, utvecklar småningom hela systemet och visar oss, på I hvad punkt vi stå. Alla invändningar äro såsom vatten på gåsen. Bevisa, att mannen aldrig varit lagkarl eller ens i något fack en logiskt bildad tänkare! — Bah, hvad betyder det? — Bevisa, att han, redan för mer än ett fjerdedels sekel tillbaka, slagit udda och jemnt om heder och ära med Sveriges erkändt störste skojare och äre-kändare, och att bägge blifvit så jemngode befunne, att de fått qvitta ! — Bah, hvad gör en sådan sinåsalc? — Lägg fram Sveriges erkändt störste juristers förklaring, att de icke vilja eller kunna tjena tillsamman med honom i en kommitt6! — Sacre Dieu! vilja de tilltagsna menniskorna föreskrifva Kon. ngen, huru han skall Åbesluta-? — Annars plågar väl så