Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1841, sida 1

En förtjenst, som denna öfvers. för öfrigt har, år dessutom att vara trogen rad för rad, och som i manga afseenden är lika nyttigt som nödvändigt, om öfversättningen skall uppfylla sitt ändamål; men som också försvarar uppgitten till en, för den oerfarne, obegriplig grad. I det hela kunna vi ej annat än lyckönska Öfversättaren att så pass hafva löst den. Herr Fryrells poöm: Slaget vid Brunkeberg, erbjöd i detta afseende mindre svårigheter: men också inga sådana glanspunkter, som stelllins. Öfversättningen deraf är deiför jemnare och tillfölje deraf just ingen strof särdeles framstickande framför den andra, ehuru mänga äro ganska vackra. Ett par små inadvertenser hunna vi dock ej undga att anmärka. Norrström kan väl ej säsom i 3:dje -trofen af l:sta sången, kallas Springborn.? I 3:dje strofen af 3:dje sången hade: Ein seufzer schmerzhaft aus dem Busen klagt, utan tvitsel, äfven för versmåttets skuld, varit bättre. ån det som står der: Und aus der Erust schmerzhaft ein Seutzer klagt. I 3:dje strofen af 5:te sängen år Nerkingarnes tropp öfversatt med Trupp von Nerking, som dock bordt vara: von Nerke (Provinsen). I 18:de stroflen af 6:te sängen tycks det såsom Riddar Flamma hämnat Klas Rönnow, då det dock är Heming, han vill hämnas på Rönnow. I noterna eger också någon förvirring rum: den lI:te finnes alldeles inte, hvarför ock-a denna och alla de följande ej med sina nummer svara mot dem i texten, hvilket lätt kan föranleda misstag. Också synes oss språkledningen af ordet Znsel nagot besynnerlig. Att Biluand kommer från Ei är nog lika riktigt, som sinnrikt, då en ö i ger, som ett ägg i hafvet; men att ordet Indel, ej skulle vara annat än första stafrelsen af ordet: Eiland. kunna vi så mycket mindre medgifra, som det kommer rakt tran det latin-ka ordet: Insula, skulle ej också ordet: Garpar snar se komma fran Gripar än Germaner? — Originale innehållet också nagra besynnerligheter. Sa omtalas Dannebrogsfanan, såsom hvit, då den dock. så mycket vi veta, är röd med ett hvitt kors, ooh statningen så väl hos Fryrell som Wallin år alltför akademisk, d. å. saknande ethymologi-k grund, då de skrifva: äga, hamta, stadna, sednast, 0. s. v. det är bedröflligt att sjelfva vår vittra areopag skall gå förut med dylika inkonseqvenser. Ofversättaren har också för strängt hållit sig vid gammaldags stafning, sasom: Gluth, Fluth? m. m. Slutligen ännua ett ord om sjelfva saken. Det förtjensifulla deraf hafva vi redan i början vidrört, och just af de få betydiigare anmärkningarne. vi hafva haft att göra, synes, att den på intet sätt mislyckats, vi önska och hoppas derför, att så vål den tyska som svenska publiken, genom stark efterfrågan, måtte erkånna den flitige arbetarens usparda möda, och emotse med nöje fortsättningen af det vackra arbetet. Källan är rik, dock rekommendera vi omsorg i valet. Franzåns minnesteckningar torde, framför mycket, förtjena upmärksawhet.