Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1841, sida 1

I I rik as exempel, enligt Tocqueville , jast lår oss, att det enda korrektiset mot pressens missbruk. ligger i dess oinskränkta frihet. Men troligen har Herr Sismondi sjelt slitit temligen ondt af pressen tör de salska liberala läror han predikar, och thetta med rätta. — I en sak har han dock onekligen rätt , och det är deri. att majoriteten ej altid uttrycker nationens verkliga vilja, och att folkei således ej kan kallas verkligen tritt. då dei likafullt mäste underkasta sig majoritetens beslut. Minoriteten, som ostast kan innehalla de bästa, blir alltid -laf under mängden. Men huru förekomma denna osägenllet? Sismondi räsonnerar, i anledning derat, visserligen hit och dit; men, säxom vanligt med dylikt theoretiserande, kommer han till intet resultat, och man maste saledes nöja sig dermed, att. om ej alla, atminstone de flesta blifva tillfredastälda. och bygga på den osvikliga sanning, att, om dt rätta ocksa, tör en tid, kan undertrycka-, det ända -Iniligen uttager sin rätt, heldst det alltid i diska-sionen far göra sig gällande, hvilken rättighet fört. med mycket skäl, vill veta bibehallen för densamma; så att ingen fraga bör så afgöras genom blott notering. utan disknssion. Men detta är också nästan det enda, hyari vi instämma med Sismondi, och hvari vi tro nagon sann liberal kanna instämma med honom. kvars YStodier? för öfrigt gå liksom katten kring heta gröten. och. efter hvilkas genomläsande, man star preeis på samma punkt, som förut. Det enda man vunnit är ötvertygelsen om de lösa ginnder, hsarpa de föregitna khelala Belysaiue, Upplysarne? Publicist-anfaklarne m. sfl., bygga sina skefra satser. Svenska öfver-ättningen är också så dalig. att man ofta maste ötversåtta den tillbaka på nrspråket, för att förstå den. och hvimlar af språk — och taffala hör således vill Lindhska otficinens vanliga tahrikaarbeten. Den typografiska utstyrseln är likväl bättre än vanligt. Som ert litet prof af öfrersättningen vilja ri. ntan val, anföra följande sats från sid. 229: Det (-amhället) bör utan appehåll förssara sina rättigheter mot andra staters intriger. sikenhet. afnnd, eller (on. antingen) genom kloka negotiationer eller (On) genom öppet vald; och fr. sid. 321: Förröket att återföra menniskorna till känslan af deras (sina) pligter mot dem (sig) sjelfva och fåderneslandet är öfverallt angt(:) och svårt. Sasom bevis för yttigheten af förf:s historiska peroreringar. vilja vi blott nämna, att han räknar Gustaf Wasa rill de prinsar, sem lemnade -ina hårar och sina rikedomar till nsvrrektioners disposition, för hvilka de stäldes i Spersen fee voro dock teml. inskränkta. da han, såsonr bonddräng. började uppträda mot Christian II) och att särf., då han, tadlande arfslagar. som åäfven tillata qvinnors uppstigande på thronen. undantagsvis anför ett par utmärkta renentinnor. alldeles förbigår de stora ryska Kejsarinnorna. Men så går det vanligtvis, när man alltför mycket slar omkring sig med otd: man glömmer sakenee nn nn RE