Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1841, sida 1

Från ked-s KorrespondentStockholm, den 17 Augusti. Den nya liränvinsbrännings-törerdningen, som skall gålla ifrån och med nästa ärs början ändrar ingenting af vigt nti R. St:rs förslag, med undantag af deu, redan i mitt förra omnämucle. förändring i Tarissen öfver pannerymden i förhallande till fa-tighetsvärdet. som sörhlitver i enlighet med 18335 ärs Förordning. Detta förekommer ätminstone den säldsamma rabbning i hittills varande förhållanden, hvilken hade blifrit en följd af den nya Tariff R. Si:r beslatat, och hvilken medfört -nart sagedt en total omarbetning af brånvinsredskap, samt gjort de mest sammansatta konstrerk till en ren nödvändighet för de större jordbroks-andelarne. hvilkas tillverkning således -åbert bringats till den yttersta Fabriksmåssighet. Den högre tarisfen för beskattningen var. som man vet ett resultat af possessionats och bränvins-sabrikations interessenas första oförnnstiga och i enskilta friheten ingripande benödanden vid riksdagen, att tillintetgöra möjligheten för det mindre joräbraket att täfla med det större: och sedan Ronde-Ständet fann sig luradt och hotadt af denna, slåto dess Ledamöter i Utskotten sig. för att hämnas. till dem, hvilka sökte göra den större bränvinsbrånningen omöjlig genom en så räsendtlig förändring i pannerymeds-beråkningen, att tre, fyra till femdubbelt fastighetsvårde sbulle sordrats för att få bibehålla de gamla pannorna på 59 till 90 kannor. Denna plan segrade 3 och följden hade -äkert blifvit, att mäångden af possessionater nödgats inställa all brånning; samt att pränvins-bevillningen på längt når icke utgått. Att dersöre bränvinsqvantiteten skulle hafva minskats eller att brånvinspriset skulle fallit, må man ej inbilla sig i ty många medel finnas, att ej endast upprätthålla tillverkningen. utan äfren utvidga der: och lönnbrånneri samt lurendrejeri stå färdigaatt genast fatta uti saken så snart den lagliga tillverkacev ej kan till erka. Jag anser säledes Regeringens atgård kun