Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1841, sida 1

STUDIER ÖFVER DE FRIA FOLKENS STATSFÖRFATTNING ar J. C. 1.. STMONDE DE SISMONDI, är älven ett verk, som blifvit mycket aberopadt af politici. held-t -adanesom talat tör bibehallandet af det gamla, om än aldrig så föråldrade och förmultnade. eller på sin höjd tör nya formers uppbyggande på gammal grund, eller den gamla byggnadens lappning och tillbyggning med heterogena ämnen, ehuru äfven här sjelfva skriften borde lära dem, att man ej bör såtta en ny klut på en gammal kjortel eller tappa nytt vin på gamla flaskor.? Det är dock denna princip Sismonde i-ynnerhet förfåktar: ty han tycks hysa en verklig asgudadyrkan för allt föraldradt. ör alla ganla fördomar, biuk. skran. kaster m. m. och vill att de skola vördas, aktas och bibehalla-, -om helgedomar; de ma nn vara aldrig så afvita eller motarbeta all både materiell och imelektuellantserkling. Blott för det de äro der, böra de värdas. sasom komna från himmelen, såsom hörande till mensklighetens natur. Det är ju alldeles som hörde man ett räsonnement af de bakvändt (after) liberala på värt Räiddarhns eller i vårt Preststånd. Det är derförhan vill ha klassval och de särskilda intressenas bevakande vid riksmötena, likasom det egeutligen funnes mer än ett enda stort national-intresse. som innefattar alla andra: Allas frihet att göra det rätta. Han vill således ha Friheter; men ej Frihet, och det är deri. som de politiska formstöparenas stora misstag består. Så länge det bygges på så skefva grunder kan ingen enhet, utan endast splittring uppstå. Till följe af dessa grunder, vill då Sismondi se alla korporatiomer och framför allt aristobratien bibehållen, såsom en motståndsmakt mot alltför snabba framsteg. Detta är dock mindre underligt, då man besinnar, att ban sjelf hör till den gamla aristokratien och är medborgare af Geneve, en del af Schweitziska ed-förbundet, der aristokratien, isynnerhet städernas öfrer landet, och hierarkien, ännu spelar en så betydlig roll. Pressen är också en nagel i ögat på Sismondi, och ban skulle gerna se den underkastad en hämmande Censur, oaktadt erfarenheten lärt, att dylika dammar snarare förorsaka öfversvämningar, då de en gäng blifva brutna af frihetens oemotständliga ström, än I då den fritt far flyta i sin naturliga fåra, och Ame