Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1841, sida 1

rör ett och annat sjelfgjordt ämne, så synes dock tydligt att hufrudsaken också går ut på att försvara utgifterne för Kabinettskassan, ehuru den ej så djerft. som det senare, vågar försvara de öfriga ätgärderne dervid, såsom förtigande de vrängda uppgilterna m. m. Bidragaren — handen är lätt igenkänd — har ej aktat för rof att t. o. m. med sin föraktade motständare, Aftonbladet. smyga sina vrängda framställningar till allmänheten; Åty ändamalet!, att förvilla den, helgar medlet, är ju Bidragarens valspråk. Att det imellertid denna gang ej lyckas, det kan tagas för afgjordt; ty konklusionernas falskhet ligger för öppet i dagen. Så t. e. påstås det, att Statsutskottet åtagit sig att sörja för betalningen af Kabinettskassans skuld, derför att det lofvat att, vid extra statsregleringen, taga den närmare i betraktande: att ständerne erkänt den vara statens skuld, derföre att de ställt rådgifrarne, för en del deraf. inför riksrätt, ja, hvad som är löjligast af allt, att statsutskottet. genom afstyrkande af betalningen, förorsakat sjeltva skulden. Någon vederläggning af dylik logik torde ej behöfvas. Till följe derat skulle jag saledes vara förbunden att betala den skuld, som påbördas mig, derför att jag vill närmare undersöka beskaffenheten deraf, och sedan jag funnit den vara alldeles falsk, skulle jag ändå vara tsungen att betala, derför att jag stämt den, som, i mitt namn , gjort en skuld. Det är ja väl räsaneradt! Kan man ej vara säker om segren med sådana argumenter? — Det tredje är thesso likt och värdigt. nämligen, att en brist först då blir en skuld, når man nekar att betala den. Kan det ej kallas vrängda framställningar och lögnaktiga nppgifter till allmänhetens förvillande, så förtjenar också intet detta namn. Ett svepskäl anföres ännu till försvar för Kabinetts-kasse-åtgärderne, nämligen den IIOruska beräkningen, som skulle kullkasta den Foenanderska. Ehuru den senare, i våra ögon, visserligen har mesta sannolikheten för sig, så tycka vi dock. att begge äro byggda alltför mycket på suppositioner, för att gälla såsom bevis. Detta är dock äfven vederbörandes fel, som ej velat eller kunnat ärligt uppgifva hvartill de lanta penningarne begagnats. Detta har imellertid heller ingenting att göra n. ed hufvudsaken, som endast är. om regeringen, utan ständernas hörande. gjort skuld; hvilket ej kan bestridas. och som detta är olagligt, neka de att betala den, hvilket är rätt, heldst man ej gitter bevisa skuldsättningens nödvändighet, Så eukelt tycka vi, att ständerne bordt betrakta frågan, och då hade manga onödiga och förvillande räsonnementer undvikits, hvilket, åtminstone andra gången, var fallet i Bondstandet, som, helt enkelt. utan diskussion, afslog saken. Öfverhufvud taget har detta stand, nader denna riksdag, talande Devisat huru lätt det enkla. sunda förnuftet löser frågor, hvilka af hårklyfvare endast intrasslas värre. Men hvad man ocksa kan hafva att anmärka mot frågans hehandling, så är den nu dock tillfredsställande afgjord, och dermed kunde alltså vara slut, om vi ej ännu hade ett par ord otalta med Belysaren, som i sitt försvar för kabinetts-skullden vrängt våra ord och inblandat saker, som ej höra dit, och tydligen äro ingenting annat än hans egna hjernspåken. Han pratar neml. mycket om koalition, abdikation o. s. v.. som, i vår tanka, saknar all grund. Lat-e hrarpå han bygger sina vacklande slutsatser. För att ej blifva vidlyftiga, vilja vi endast anföra det, som han citerat nr denna tidning. Så anför han, i N:o 21, hvad som redan står i N:o 15, ehuru han påstår det vara, åedraga vi oss ej, så har ifrågavarande skuldstumma användts endast i och för, för nationen fråmmande, dynasti-ka intressen: förekommandet af Prins Gustaf Wasas giftermål o. 8. v., som kan vara fullkomligt likgiltigt för nationen, hvilken för lag och frihet såkert är beredd att våga lif och blod; men för en personlighet, ett namn. lika säkert, ej lägger två stran i kors: samt i N:o 30, i uppsatsen: krisen 1809 och IS4I: lurn litet ett ombyte af dynastier betyder i våra tider, vet något hvar, och huara litet det senare förmått skydda nationens rättigheter. det har en mer än 30 årig erfarenhet lärt. Citationernat äro riktiga, det erkänna vi gerna; men konklasionerna åro deremot alldeles falska. Belysaren har nemligen, af dessa ord, kommit till den slutsats. att vi dermed skulle vilja peka på möjligheten att byta dynasti, då de dock tydligt såga just motsatsen, nemligen. att det alldeles icke skulle löna mödan. På anmårkningen, att trohetseden skulle vara trädd för nära genom värt yttrande, bedja vi blott att observera, att denna är svuren konungen, enligt konstitutionen. På dylika grunder hvilar allt belysarens prat om höga besök, koalition och abdikation, hvilket således likt en rök försvinner. Vi vilja ej neka, att det måhända ännu finnes en och annan isolerad sympati för den till intet gjorda Gustavianska legitimiteten,-och skildringarnes förf. låter då och då den ej otydligt framskina; men trygt tro vi oss kunna påstå, att dessa sympatier sakna allt samband sins emellan och allt I I