kommande ledighet besätta tjensten efter sitt omdöme och sin på grund af då tillvarande omståndigheter upplysta vilja. De nu utströdda gracer till de begge första Ståndens ordförande hafva älven, vid jemförelsen med de enkla och vanliga belöningarne till borgareoch bonde-Ståndens talmän, en annan alldeles ej ovigtig och den tänkande delen af nationen såkert ej undfallande betydelse. År då ej talmanskallet lika vigtigt, i alla Stånden? Är det ena Ståndet icke lika betydande, lika berättigadt till anseende och aktning af landets Konung. som de öfriga? är det välbetänkt och rättvist, att helerstecken och rärdigheter ösas på Konungens Ombad i det ena Ståndet, under det att de i andra Stånd knappast få den nåden tala med sin principal? I sanning, detta ämne är ett ibland de mest påfallände bevis på den fyrdelta national representationens förzufts-vidrighet; och det kan blott förundra mig, att män med hufvud och kunskaper, kunna till den grad låta hänföra sig af fafånga och åregirighet, att de icke sjeltva inse det opassande i sadana utgjutelser af Kammarilla-Känslur, ej heldre betacka sig för, utmärkelser, hvaril till de, i den egenskap de nu synas hafva erhållit dem, icke varit mera berättigade än de andra. Man hade haft ingen rått att klandra Frih. Palmstjernas ingång i de Kongeliga Seraphimernas antal, genom ev dags reception i Nordstjernan, om det skett efter ett nytt tal i Norrköping, eller annat devouements prof; och lika litet att Erkebiskop Wingärd, i likhet med sina företrädare, fått i J. fl. 8. en, som det synes för Prelaturen numera beböflig erinran om Konungars Konung. Men vid en riksdags slut, och i och för deras tjenster såsom Ständs-talmän, äro utmärkelserna illa beräknade; och de äro detsi samma mån, som de tillhöra den ansvarige Styrelsens gebit, utan genom sjelfva beskaffenheten af gracerna synas rycka de offentliga uppdragen in uti kretsen af den enskilta hofgunsten. Men jag har kommit, att bålla mig nog mycket vid dessa i mångens tauka säkert likgiltiga aäamnen. De äro likväl icke så utan vigt, då man betraktar den syftning, eller voro det ock blott, den obetänksamhet, som de på vissa håll sörrada. Hår är nu lugnt; och nattscenerna vid Clara Kyrka hafva alldeles upphört, sedan i fredags en officiel rapport ifrån Öf-er-Stathållaren stod att läsa i Statstidningen, hrari Polisu.akten tydligen visat, att den genom pålitlige? kunskapare vetat förut, allt hvad som skulle hånda. och mera än det. Denna öppenhjertighet synes hafva gjort den helsosamma verkan, att ingen mera blifvit dupe af utbasunandet ang. folksamlingarne; och icke en gång de pålitlige sjelfve samla sig mera, åtmiustone icke i den trakten. Emedlertid kan ej nekas, att Grefve Horus fortfarande försök, att genom offentliga förklaringar, sådana, som t. ex. i gär stodo att läsa i Aftonbladet, ådagalägga hela vidden af sin okunnighet om det olagliga och sitt förakt för det passande, ej år särdeles egnadt att lugna. Kanske bör det dock heldre anses såsom ett bevis, att hans antaPers me och de äro hår hela allmänheten, endast öra medömka. Det är lätt förklarligt, att man här i hufvudstaden fäster något interesse vid att få erfara, hvad opinionsyttringar (nb ej i sten), som de återkommande riksdagsmännen af de valda Stånden emottagit. Det är så naturligt, att här, och i en tid, då det blifvit vanligt. att med fester och framförallt mältider, söka hedra dem, som haft uppdrag eiler förtroeuden, man deri söker en lednidg för de tänkesätt, som råda hos massan, Och ehuru jag anser, att det endast ofullständigt deraf ådagalägges, och att mängdens tysta bifall eller ogillande, år mera afgörande för framtidens vigtigare dom, må det dock ej förtänkas om mången med nyfikenhet frågar efter, huruvida den eller den emottagits med mer eller mindre välvilja eller erkånsla, efter slutadt riksdagsmanna-kall. Hufrudstadeus offentliga nöjen inskränkas nu snart till Djurgårdstheatern, och alla, som kunna njuta landtlifvets behag hafva antingen utflyttat, eller äro i ständig rörelse in och ut på ångfartyg. vefslupar och roddbåtar. mera än på embetsrummen och kontoren. Hr Dobler har rent af förstummat alla Rikets taskspelare, med sina oeftergörliga konster; och det är såkert, att, hade han förr varit här, han blifrit anmodad, att med samma färdighet han anskaflar en tvätterska ur ett ägg. förse Kabinets och Kolonial-kassorna med en soperska, då säkert spåren blifvit så väl jemnade, att ingen grannlagenhet behöft hindra räkenskapernas meddelande. Två tjog berg-angare från Gascogne hafva låtit höra sig, på resan fill S:t Petersburg; men deras säng har ej funnit hår något allmännare bifall. De hade också första gången (i Stora Börssalen) eu ofördelaktig lokal för deras, efter en väldigare natus, lämpade röster; och dessa togo sig i går bättre ut, i den stora Cirquen på Djurgården. Men mängden här förstår ej ideen af detta sått, att på sangscenen i ett försoffadt stadslit söka återge bergsbygdernas arbetslif, herdesänger och echon. Den hör missljud i tonoch takt-afbrotten. och vår nordiska moll-natur finner sig ej belåten dermed. Kanske voro ej heller alla rösterna nog utbildade för att komma ut med de i allmåänhet rätt svära partier, som i de valda sänger— LA