Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1841, sida 1

om svarfrad rhetorik, der endast det varma hjertat, det rena sinnet talar, hvilket städse lifvat de vanlottades kärleksrike fader. och som rec. t. o. m. sjelf bäst bevisat genom citationerna. Det enda som ursäktar honom är, att förklaringarne åro skrifne för unga sinnen och hans måtte vara bra gammalt. Afgörande säger han derför, att detta språk ej har någon betydelse för unga sinnen och för döfstumma saknar allt vårde. Tror han sig då veta bättre hvad som passar för dem, ån den menniskovån, som egnat hela sitt lif åt deras vård? Det är verkligen ganska anspråksfullt; men det är man, att döma af signaturen, H R. ej heller så ovan vid från det hället. Den enda svärighet. som synes oss uppstå dervid. år buru Herr Borg kunnat göra sin innerliga religiositet begriplig för döfstumma. En upplysning häröfver skulle vara högst välkommen och öka intresset för den beundransvärde, af Christi anda lifvade, outtröttlige menniskovännen, om hvilken en sångare en gång så sannt sade: Du har hjelpt fullända Skapelsen. Den, som, så som han, byggt sin odödlighets tempel färdigt, kan, der han nu år: Der der blinde klart får skåda rättvisa och godhet råda, dårens själ ej mer är skymd; der, med frigjord englatunga, dumben hörs den döfve sjunga Herrans låf i gränslös rymd!, der kan han le åt alla jordens belackare, hvilka redan under hans lifstid sökte smutsa horom, såsom korparna svanen; men lika fåfängt; och hvad theologisk skola Herr H R och konsorter behaga räkna honom till, genom ord och gerning har han bevisat sig tillhöra Christi.