Nu verlden tror att en postilla Jag skrifver i min ensamhet. Tack, snöda verld! du tror ej illa, Din dumhet jag att skatta vet. En skål för kärleksfulla dårar, Som gifva Presten sista kon! En skål för Hoppets fromma tårar! En skål, en tacksam skål för — — Tron 1 Nu knackar det på dörren varligt: Han känner knackuingen igen Och låser upp: Hår är ej farligt, Kom in, kom in, min lilla vån! Med Psalmboken i hand en tärna Nu trippar in, så tyst hon kan. Hon söker tröst — och får den gerna, Ty bon är hos en — helig Man. BRN.