Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1841, sida 1

nom dettas ledande, om hon förstår och kanzdet; genom dess efterföljande i annat fall; och är ej hennes lön den högsta af alla: Medvetandet äf uppfyllda pligter? Under det folket så betraktar regeringens aligganden, hur anser hon det sjelf? Sraret på denna fråga är gifvet af herne, under alla föregående riksdagar, och särskildt vid den närvarande, äfvensom deremellan. — Md Då vi här samlades; önskade visst ingen att behöfva tadla och ogilla; men vål att kunna hjelpa ocli förbättra. — Såsom ett medel dertill hade föregående Ständer. till grundlagenlig behandling, åt oss öfverlemnat förslaget till några förändringar af Statsrådets organisation. Många hyste den tankan, att dessa förändringar voro af föga eller ingen täsentlighet, att de afsäge en högre rang och större löneförmåner åt dess ledamöter, utan någon egentlig utvidgning af deras behörighet eller bestämdare föreskrifter angående deras skyldigheter; hvarföre de trodde. att man ganska väl kunde dröja med förslagets antagande, till dess något helt; något af vigt kunde göras för denna institutions refurmerandeArdra åter höllo före; det förslaget verkligen innebar ett steg till något bättre: och ätt som Regeringen syntes önska dess antagande, borde man ej för henne tillstänca en väg, hvarpå hon tycktes lofva att på nytt föda sig sjelf. Det antogs säledes. Hvad har följden blifvit? Man bar utropat dess sanetionerange som en stor koncession å regeringens sida Var det verkligen en sådan? och har folket verkligen skördat nagon väsentligt. ja! ens den alldra ringaste märkbara nytta? Styrelsens personal har erhallit en mera välljudande titulatur, och dess löneinkomster äro förhöjde till icke obetydligt belopp: Detta är styrelsens vinst — hvar är då folkets? — —? Den dittills varande Rådgifvare-personalen bortgick från sina platser. Var det af aktning för den allmänna rösten? Denna hade ännu icke i Juridisk form uttalat sig. ty decharge-betänkandet var da ieke ens utarbetadt, än mindre diskuterat. Om man tör öfrigt å de högre sambällsplatserna hyste någon så finkänslig aktning för det allmänna tånkesättet; hur kommer det då till, att de iedamöter af Högsta Domstolen, mot hvilka ständernas opinions-nämnd på det otvetydigaste sätt ådagalagt sin mis-besatenhet. ännu sta qvar på sina platser? Det tillhör icke mig att forska efter menniskors motiver; jag vill endast hålla mig vid deras handlingar. Således, större delen af den gamle radgifrare-personalen bortgick; man trodde att de gamla principerna skulle med dem bortgå. Har sådant skett? Af den nya rådgifvare personalen ha vi sett tvenne resignera, och i skälen för detta steg åberopa kicke sina felslagna bemödanden att i styrelse-systemet ingjufa en ny kraft och en ny anda, utan statsanslag till mindre belopp än de önskat, således missnöje ej med regeringens åtgärder, utan med Rikets Stånders. Och af de qvarvarande eller deras efterträdare. hvad ha vi sett, som bevisar ett från deras föregångare skiljaktigt system? Är det fordringarne på nya penningebidrag, det årslånga dröjsmålet med sanctionen ?z flera at Ständernas beslut. afslaget på några af de vigtigaste deribland, de flerfaldiga bemödanden att förmå Ständerna betala Kabineitskassans skuld oc s. v.? Redan förra Riksdagen hade Ständerna beslutat en förenkling i det gällande räknevärdet, icke en rubbning i något bestående förhållande, ntan blott ett ossicielt antagande af den i landet allmånna myntenheten, en handling hvarigenom ingens rätt eller fördel i minsta mån kunde störas. men ordning och reda i denna vigtiga angelägenhet intöras. Denna för alla gagneliga, för iugen skadliga åtgärd har regeringen förhindrat vid närvarande riksdag. som vid den föregående; likräl med den skilnad, aft då af den förra Rådgifrare-personalen, alla tillstyrkte bifall till ständernas beslut, hälften af den nurarande tillstyrkt af-lag derå. Den törra Riksdagens KonstitutionsUtskott ställde rådgifvarne under tilltal intör Riksrätt, för det de till Ständerne afläto en ny proposition i ett redan afgjort ärende. De nuvarande rådgifvarne hafva icke desto mindre aflatit äcenne sådana, dem Ständerna ej kunnat till pröfaing apptaga. Rikets Ständer hade beslutat säteri-, rå-och rörshemmans-egares intagande i Bondeståndet. Detta beslat har regeringen förkastat, under förebärande af sin förbidan af den tid. då ståndsbildningen skulle kunna upphöra. Vär rått var imedlertid härigenom för ingen del förnärmad, men vär fördet skulle derigenom till någon del kunnat befordras. dels genom tillfället, att med oss införlifva upplysta och vältänkande medborgare, dels genom deras bidrag till riksdagskostnadenhvilka atgjort någon lättnad i Bondestandets bördor. Denna sistnämnda kan för närvarande således icke vinnas, ehuru det ej är möjligt att atestånga såteriegaren från värt stånd, enär sådane, då de förut icke hört till annat riksständ. deri redan kunnat inväljas, och framdeles troligen komma att inväljas, ifall de tillika besitta något skatiehemman. Lika litet, som några steg uppåt; böjden i för