Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1841, sida 1

slöja sjunker mer och mer. och nationen börjar kår: na igen dess sakallade försäktares sanna anleten. sfedan det är en vinst af den vigtiga representations-fragan afvita behandling i de tre säkallade första stantlen. och att de nu verkligen kännas; turde de -nart få erfara vid deras hemkomst. Dessutom huru och nu må gå med representationsirågan, har den dock blifrit väckt från rätta hållet; och oh också ännu eller annat decennium -kulle sförflyta före dess tillfredsstäliande asgörande, så väntar den aldrig för länge; som väntar på nås got godt, och otn vara bath och barnabarn ocksz lörstskulle komsna i åtnjntande af en törbättrad. er förntiftig representations frukter: så bör man bes ainha. att htatl söm bör ega bestand i århundraden ej kan byggas på en dag, och vi inåste söka sar njmning i hoppet af vära efterkommandes välj i förkanslan af deras välsignelser. Stort ansvar ådraga sig dock des sam fördröja atnjutandet af detta goda; af nationens väl: hindra kunha de det ej: ehsiru det tydligt är deras syfte. som afslagit represebtativusförslagets 1y had fel; som också maå vid!ada det; såsom alla ineskliga verk; så hade de ju Funnat afujelpas tid behandlingen nästa riksdags om man ei nu rille upptaga tiden dermed; y hvilande är dertör ännn ej antaget: Regeringens uppförande i denna. så väl som i de sli--ia -akei. är temligen gatlikt. och tycks snarare utga från ingen än nagon bestämu princip. Vissertigen Har den. genom Statsrasket Fåhreus låtit tills kännagifva. at den ej ämnade applöra rik-dagen, örr ån repräosentarionsfragan vore afgåördz hed skal man dlön ina al det sätts få hvilket hennes sanliga köryfeer nu påskyndat och hesdutat detia afa )tender sa tycks den sara ingensing trindre än gynnsaint s ätnd för refrese ntutiona-resormen i folkets sans na intre-sen. Eti ögonbliek vagade vi dock. just tills följe at Hr Åäåhrri ullkännagifvande. frå motatsen, och alt CARL JOHAN Äkulle vilja kröna sin res geting nöd en fndamalsenlig representations-förändring: och såmedest gifrå begge sina folk anledning att tål-igna det arf af em verkligen fri statss särtatining. at en sann förening, eh lika delning, mollan Skanctinariens brödratviks han i så fall lemhat def: Derigenam skulle han. insöor historiens hua: hefea betalt sin skuld åt Friheten, på hvars Aun drar han höjt sig till eu thronat det folk, kirim -Känkt honom denna thron. och mången slåck — selen är aj iftan — skalle hafva förstunnit i glansen arf dentnin hanelling. — Ån deremot förblir res geringetis Hanällings-ätt alltid t6etydigt och icke dess mindre är det i fragor af denna ari. af högsta vigt: Mangens sons om deh med visshet kände regeringensasigt rata evunanctle tör folkets önskningar, -kalle da förena sig med dem, hvilken nus kanske af fila förstådd underzätlig trohet, blir ett verktyg i heresklystha aristokraters och bierarkers hHänder. Matte regerihgen vått klart inse detta och derföre tagn initintiret Åt det ena eller andra hället; så att man arusin-te cj fatnlar i Mörkret: och törhäuda slatkgen. af brist på ledning från högre Ort; set alla sina benddanden stranda mot en klippa; utilken man ej anat. ( Forts.)