Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1841, sida 1

a pÄ m.J22 ma bröst. och hvad öde. som ock må träffa den. aldrig skall den glömma Geyer-Demosthenes, och om nagonsin en menniskas ord kuouna gälla svin authoritet. så är det hans, som i historien genomgatt alla ertarenheterskärseld och ifran frihgiens Saulus förvandlats till dess Paxus. Alt dylikt, hela historiens vittnesbörd tycks dock gå förloratlt för dessa obscuranter. dessa troglodyter, som ingentings lära och ingenting glömmas som ej se längres än deras egen uyttas tränga bala, irvari de instängt rig. tillater och sem dock vaga att kalla sig historiska, då de likväl endast sosvit bort ärhundradena och. sa-om nya Epimenider eller sofsande nattväktare. ej uppvabna förr än vid den nya tidens morgonrodvad. den de. i sin yrvakenhet, taga för en eldssåda. Detta är Goch . n mildaste sörklaring af ett sådant, de tre standens msjoriteters handlingssätt; pa vissa syteptöomer skulle man Funna tro, att ej okunnighet och inskränkihet. itan lävgt sämre medvema grander vore skälet dertill. Dock derom tillhör det enda-t Gud. som ran-ab ar hjertan och njurar. soms i trots af all mensklic illvilja. leder mensklighetens öden, att dötnma. Vi vilja halta oss till des redan i sig sjelsa. nog beklagliga re-uitaten. fos Adeln och Borgarestandeat höjde sig mange ö-ter mot den lika olagliga, som orimliga förkastelsedamen at representationstförsaget. och säkert skall nationen. som sig bör. veta skatta en Anckarsvärd; Tersmeden, Lenonhufnud, sf etre. Kjel berg. Wern. Fnenander ms it: men allt var så ängt, en frenetisk yra tycktes hava såaw ta priv:legiekamparue: kanske i foörkånslan doraf att deras värde närmar sig sitt slut: ty i trots devaf att alla hinder na måste vika för deras storm, skall nog försynen veta att resa ointagliga fästen för det sanna och rättas Tappert har åfven Böndstandet statt, som en mur derombring. vid denna, sasotn vid valoch Fammar-fragorna. och metlieneda bomma vi änan en gang at i törstärkta Konsrirtttioönautskottets bafea odalmännen att tacka för tosterlandets befriande ur kastfjettrarne. likasom tet från äld-ta tider med ordet under ThOfFgnJ vid Allhärjaretinget. med svärdet under Engelbreckt och (euståf Wasa räddat det undan tyrannicts oks Detta kommer dock framtiden först tt visas Mvad som imellertid. genom nämde tföreteelsers a hyd är ojäfaktiet berisnett. är odugligheten at var närsarande representation, dä så mycken olikhet kan tada mellan talmännen. vid en så vigtig och dock så enkel fråvas behandlings som representarions-törändringen. då deiuord. till trots af alla standens önskningar. kan afgöra en frågas upptagning eller ej. och da ett enda stauds fastbet eller en:islist kan bestämma en frågas a sörande etter hela riksdagens afstannande. Till följe af allt dettatåga vi påstå att de ej mera det väl med fäderneslandet, ja. att de stämpla sig, sasom dess förräuatre som vilja bibehalla standsrepresentationen: ty den kan ej föra till annat än rerolution. ana ki eller de-poti. Mer det är kanske ju-t dit man fill hat. va det. och vi vore t. o. m. färdiga att anarare ar oss för de-pori, än för bibeliaftande af en saden kaotisk representation. Som den nmåtCarameie. da hvarje stor eller liten, hvarje hög elier lag tyrann, under lagens skenbara skydds gör allt head han behagar, under det man deremot möt en sjeltherr-kanele och -jelfansvarande despots alltför tunga, tyrandiska nycker kan finna skydd i tysäts oclbi turkars konstitution: repet. Som det Ekväl är omöjligt att således föra tiden tillbaka, maste man rå framåt med den: om man ej vill nedtrainpas ar dess oemotståndliga fjät. och hvarför då ej följa den nation--par. sotn. på den väg den valts tycks gå lyckan och sälstandet -a såkett till möress vi mena vart bråädrafolk. Normåhuen: DDet ta har alltid varit vår mening. och hittils hat n:an ej sett ma-torna få makten i Lorge och inga ut-igter äro heller dertill: att nationa! tanhlortfahl deremot vid en sådan representation mäste bli allt fitll-tändkigare och hrad man kallat ma-sorhat all imer förstinnai det är säkert. Det år derför vi allrid v hat på en kammare med val ur denna fill en slags pröfningsvämd, ungefär så, som förstärkta könstiutionstt skottet beslutat. och rutan ari på nagot sätt förespegla våra vedersakare en Otfre kammare bygd på per-onliga prerogariser. Kika Öppet: syhes oss. har Ton-titution--ut-koftet oclt dess anhängare gått iillvägas och således är värt yttrande i N:o 44 öfrer nämde ut-kotts beslut, endast ett erkännande af dess och våra atåd-e ådagalagda grund-atser och ej någon slags inbläsning ftån Stockholm, någon naif bes kånnelse af vara dervarande korrespondenter; hvarför Minerra vill förklara det, atan tvertom vår egen orubbliga ölsertggelseå men det sägnar oss att våra korrespondenters vanligen Öfrerensstämmer så dermed. att t. o. m. en så skarpsynt uggla, söm vår Minerväs kan misstaga sig derpå; men saken är det; ätt hon endast ser i mörkret, och det börjar nu. Gud ske laf. ändå bli liust: nattens S— — ——