Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1841, sida 1

verlden skulle det hafra båtat? Hos de välloflige nappas de just nu om säckbandet; den ene vill knyta till, och den andre vill lösa up. Det förra kan man begripa hos hvar och en, söm Har en egen säck; men har han icke det; så vill han naturligtvis icke ha något band heller. Hvartill skulle det tjäna honom? — Det är underligt; att den der qvaruen nu på ett är som ottast fallit inig i hågen. Landtmarskalken är icke just synnerligen road af propositioner; och i vägran af dylika vill han söka sin egentliga styrka. Meningen tyckes vara ätt; ses dan andra medel blifvit försökta, lägga den fälta motstånd-kraften hos Talemännen, eharu grundlagen visst icke föreställt sig något dylikt: I fall de hafva ståndspluraliteterna med sig, så är väl ingen ting karligt i hela uptäget; det utzör då blott en ny forim för afslag ä frågorna. Ilafva de äter stånden emot sig, så ligger i vägran en ganska eftertänklig vada för standens beslutanderätt; -r vida nemligen Constitutians Utskottet är af samma art, som det nåstan altid före denna riksdag arit. Möjligheten af en förlamning af stånderhas hela verksamhet ligger tydligen i dagen: och det är tinderligt, att denna fråga icke omfattas med mera its ver och föranteder till ännu allvarligare betraktelser, ån som visat sig. Det sista Carl I försökte med sitt parlament, nen ligen medan han ännu tradde sig kunna styra det. var att förbjuda undorhusets Taleman att göra proj osition å en för vederbörande obehaglig motion. Detta var signalen till den slutliga brytningen; parlamentet kom efter den dagen aldrig mera till nagon egentlig öfverlåggning förr. ån det sIusligen föreskvef lagar: och Un åfeitiide ingen ting vidare räddas. — De, som beklaga denne arme Konungs öde, hafta troligen aldrig sagit kännedom om hans liistorias det t säg ut. som om han och hans favoriter föresatt sig att trotsa. till dess allt skille gå sönder. Hem som rerkligen studerat händelserna, skall undra, att det kunde bära sig så länge. som det bar sig.