Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 18 Mars. Här har väl varit taladt i några dagar om en opasslighet, som H. M. Konungen skall hafva varit anderkastad; men det ser lyckligtvis ut, som vore det ingen sanning i hela pratet. Det upkom dåraf, att H. M. icke bevistade ett par feter, som Drottningen tillställt. Men denna frånvaro kan ju möjligen vara att tillskrifva något annat än sjukdom; bekymmer och ledsamheter kunna göra nagot, hvar mindre fallen för lu-tbarheter och samqväm. Dagens händelser åäro min sann icke muntrande; och man kan få angenämare saker än påminnelser om denna verldens vansklighet, i synnerhet om man verkligen icke sjelf känner hos sig någon minskning i kraft och skarps sinnighet. Riksens Ständer hålla på med litet gnabb. för att muntra sinnena. I Borgareståndet hafva i synnerhet några verkliga muntrationer ägt rum. Om M. H. läsit romanen Skäållnera Qvarn och lagt märke till slagsmålet på qvarngåärden om nattens så kan M. H. nära nog göra sig begrepp om kampen inom det vällofl. ståndet: icke vankas dår några dråpslag; men också släppa kämparne icke ett ögonblick, utan stå där och halla i hvarandra och mena. Anledningen till krånglet vid Skällnora var en mycket underlig ankedning. nemligen att mjölnaren blef narrad att stjäla ur sin egen säck; och att det förargade honom, kan ingen undra på; ty hvad i all