11 OFF L112; VI MARIA MP K( 777117t77 och det är uppenbart, att hans afsigt med att låta fartyget fara, endast afsåg en speculation och penningeförtjenst. Oroligheten på den delen af gränsen på den tiden hade samlat en stor mängd folk i granskapet — några af nyfikenhet, andra af ledighet, och åter andra, emedan de funno ett intresse vid den ovanliga och utomordentliga samlingen af äfrentyrande, hrilka vid den tiden formerat sig på Navy-Island. Denna ö var till namnet? Engelskt territorium. Egaren af Carolina begagnade dessa omständigheter för att med sitt fartyg förtjena pengar, och lat det ga som färjbat till Nary-Island. Alla dessa omständigheter ådagaläggas genom reguliert förhörde vittnens utsago, och ComitEn har sig ingen lagligen giltig motbevisning bekant. lutet bevis förefinnes, att vapen eller munition blifvit förda med fartyget, imed undantag kanske af en liten sexpunding, som tillhörde en passagerare. Ilufvudändamalet bestod deruti, att begagna sartyget såsom en färjbat mellan Schlosser. på Amaricanska, och Navy Island, på Engel-ka sidan hblan anser att, äfven uti ett krig, en nentral makt är berättigad att handla med krigs-contraband, naturligtris med risquen att det borttagos, när detta kan ske inom en af de krigförande makternas jurisdictiyn. Hvad som är krigs-koutraband, är icke alltid visst. Stipalatiouer i Tractater inbegripa ofta derunder några etfecter, och utesluta andra, ellurn de enligt folkrätten äro SåsOm sädane erkända. Handeln med krigscontraband år emedlertid ingen grund, hvarpa ett infall i en neutral och sjellständig malkts omrade låter rättfärdiga sig, hvars borgare åro benägna att underkasta sig risquen af en dylik handel. Betänkandet, hvars earacter nogsamt skönjeaf denna inledning. söker nu att ådlagalägga. att i den ifragavarande casus alls intet krigstillstand mellan tvänne främmande makter fanns: att det endast handlade om localtvisigheter. och att en främmande stats privatperson alls icke varit i stånd att urskilia hvem som haft rått eller orätt, antingen Canadas Åuctoriteter eller Insurgenterna; att Carolina redan första dagen, sedan den börjat gå såsom färjbåt, blifvit tagen och förstörd, hvarvid en af besättningen blifvit mördad: att Navy Island med rätta gäller såsom endast till namnet tillhörande Engelska omradet, emedan de individer, hvilka voro i besittning af ön. trotsat Canadiska Auctoriteterna; slutligen, att Engelska Gesandten med orätt benämnt Carolina såsom sjöröfvarefartyg, då till och med i värsta händelse det kan läggas dess besättning till last, att de lemnat understöd och bistånd åt en främmande rebellion, men att fartyget, efter sjelfva Engelska Theorien, skulle förlorat sin egenskap af sjöröfvareskepp sa snart det lade till på Förenta Staternas kust och begaf sig under deras beskydd (härvid anföres Engelska lagen, hvilken tillerkänner hvarje slaf friheten, så snart han vidrört Engelsk botten). Oaktadt alla dessa omständigheter — fortfar betänkandet —, hvilka skulle gifrit hopp, att man från Engelska sidan skulle söka ursäkta borttagandet at Carolina, såsom en i ifvern af en liten trupp föröfvad conp, har Engelska Gesandten påbördat sin Regering ansvarigheten för densamma, medelst förklaringen att handlingen utgått från personer, hvilka skola förfarit i följd af befallningar at Provincens högre Åuctoriteter. ?Hade detta varit — säges vidare — den första och enda collisionspunkten med Stor-szrittanien, skulle den kanske icke väckt något intresse, men i hela vår förbindelse med denna stora makt eger från dess sida en tilltagsenhet rum, hvilken upprör stoltheten och sjelfständighetskänslan hos ett fritt folk. Vore det Englands önskan att bibehålla freden. så skulle dess sanuskyldiga politik bestå deri. att öfva rättvisa och åt sina jemnlikar visa den höflighet, hvilken det alltid fordrat af andra.? Betänkandet ingår närmare på den förchafvande frågan, MLeods arrestering och begäran att lörsättas i frihet: det förklarar dervid. att skäl föref unnits att anse MLeod för particeps criminis (delaktig i brottet) vid Carolinas förstörande och mordet om bord på en American-k borgare; att han har blifvit häktad, och derpa. efter förhör med åtskilliga vittnen, ater frigitren. (Betänkandet nämver här alls intet om den ställda borgen.) Derpå har han blitvit för andra gången håktad (på hvad sätt omtalas här icke heller), och, efter nya vittnesinåls företeende, definitift inmanad i häkte, för att afbida början af rättegången mot honom, då ban frivilligt befunnit sig på Amerikansk botten. Intet infall i Engelska gebitet har dervid egt rum, och ar: restetingen har blifvit företagen. Vi känna inaen föreskrift i folkrätten, (säger betänkandet), hvilken skulle kunna befria en person från arrestering och fingelse för förbrytelser mot en stats värdighet och fred, blott för det hap är Engelsk undersäte, eller emedan han begatt brottet på anstiftan eller befallning af Engelska Prorincialanctoriteter: än mindre känna vi en lag, som skulle kunna berättiga Presidenten att utan föregången dom och ransakning lösgifra honom på en Engelska Regeringens Agents blotta bogåran och factiska påstående. Paståendet i Herr Foxs note af den 13 Dec. 1840, att Herr NP Leods brist på delaktighet i Carolinas förstörande är notorisk, förklarar betänkandet för möjligt. men påstår. att ingen Americansk domstol kan på en sädan uppgift lösgitva fången, emedan Juryn just skall först afgöra, huruvida MLeod är brottslig eller icke. Utförligen deduceras derefter, att Förenta Staternas Executiva makt icke eger en sådan diseretionaire myndighet, att lösgilva främmande makters fångna undersåter, och, enligt-grundprinciperna för Förenta Staternas constitution, icke helJer alls kan hafva den. Dernäst anmärkes, att Förenta Staterna hafva ännu flera andra tvistepunkter, nämligen stridigheterna rörande Nord-östliga och Nord-Wegtliga Gråänsen, och rörande bort