Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1841, sida 2

utan ett sundt och råttvist bedömande, hvarmed han säkerligen sjelf funnit sig mera belåten, än med loford, som skulle varit löjliga, äfven om de yttrats öfver de störste mästare, att t. ex. likna hans spel vid en flägt af en annan verld. Serafiska Harpoljud. och honom sjelf vid en Andeton, som stod i bakgrunden med melankolisk stråkföring. Vi undra, om ej hans stora förtrytelse ökver att man icke applauderade till en Ouverture, bör anses af samma beskaffenhet, och råda honom att en annan gäng sjelf ropa sitt Plaudite! Det bösta af hela artikeln far onekligen det tomma rum han lemnat inuti, nåra slutet; skada blott att det ej lemnades ett sadant för alltsammans. Vi vilja sluta på samma sått och med samma ordalag, som Rec. sjelf: Vårt oförgripliga yttrande om Recensionen blir slutligen det: I:o Den mest innerliga obelåtenhet med uppsatsen, hvari det löjliga bade örvervigten uti allt, bBvarmed Publiken fåvnades. 2:o Ett utmärkt val af uttryck, kastande ljus öfver det hela. 3:o Skuggan, att vi deri ej sett en enda sund tanka, flyr bort för allt beröm som deri uttalar sig, samt för glasen af den öfrertygesen att när Rec. täcktes äterigen fägna G:boergs samhälle med en dylik Recension, en sädan skulle blifva en, snart sagdt fullkomlig, en för hvars antecknande i samlares luntor, ingen ort eller tid skulle komma alt rodnu. C. F.—