Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1841, sida 2

ier YUU skulle komma all YOUM. ve Petr Insändt. Utdrag af ett bref trån Stockholm. Det Nesopothamien maa da were et besönderligt Land, såger Ilollberg. Min resa hit gick, med några få tillstötande olägenheter braf; och hade jag fått begagna min egen goda och beqväma släde, så skulle jag nu icke känna mig så rädbråkad af den länga resan. Det. måste dock vara en besynnerlig inrättning den Skjutsinrättvingen i Götheborg, ty just denna inrättnings orimliga för att ej såga rent af olagliga föreskrifter, har jag att tacka för att jag måste lemna min släda efter mig i Götheborg , och för hitresan begagna sådane åkdon som Gästgifvarcgårdarne erbjuda. Då den beställde åkeridrängen ankom till mitt Logis, svarade han, på min begäran alt spänna före slådan, att han icke hade lof att skjutsa med. sådant åkdon, emedan. som han sade, det icke vore slädföre till Landvetter; och på min upplysning att Postillonen dagen förut ankommit på denna väg, och att han upplyst att släde ganska väl kunde begagnas. fortfor åkaren i sin vägran att spänna före slädan och derjemte fordrade 16 sk. barko i återgångspenningar, och då jag vägrade att betala desse, for han sin väg. Jag måste således nu skaffa mig Hjuldon för att komma från Staden ; och sedan jag emot en ganska beskedlig lega af 50 R:dr R:gs fått hyra ett sådant någorlundå beqvämt, gick jag till SkjutsCoutoret, som för contrastens skull är förlagdt i Themis tempel. tör att till påföljande dag beställa skjuts. Det svaras mig då i ganska höfliga men bestämda ordalag, att ingen skjuts bekommes förr fn de fordrade återgångspenningarne blifvit betaldte. Jag visar mitt pass och åberopar alla de författningar som jag ur minnet kunde hämta — jag tror till och med att jag åberopade Konung Magnus Ladulås Glorvördigst i åminnelse, hvilken som du vet är fader för våra allmänna Skjutsinrättningar — men förgäfves. Jag måste betala de fordrade återgångspemiingarne, sedan jag likväl förut blifvit vägrad att i dagboken införa mine klagomal. Skjutsen anländer, jag-reser och finner vägen till Landvetter, på hvilken Jag wöter 100 tals lass med skagsessetter, flere till och med af betydlig tyngd, icke allenast ganska farbar med släde utan till och med vida bättre att färda med sådant än hjuldon. Ankommen till Landvetter begärer jag en Näst, dä ock svaras mig att Skjuttslaget ej skjuttsar med kärra. Jag sökte göra vederbörande begripligt, att det är den resande som föreskrifver hvad åkedon han sjelf finner för sig beqvämligast: att resande icke begagua annat åkedon än sådaut som är passande för årstid och vägelag och den längsta del af vägen som skall passeras: att om Skjuttshäst tar skada genom ett af den resande begagnadt otjenligt äkedon, är denne skyldig att ersätta skadan m. m., men alla mina skål och bevis föllo på Helleberget. Jag fann det likväl ganska naturligt att då Skjutsinrättningen i Götheborg kan säga att den ej skjuttsar med släde, kan Gåstgifvaren på Landvetter säga att han ej skjutsar med hjuldon. Jag måste alltså för att ej ännu ytterligare blifva hindrad i min högst angelägna resa, accordera med en bonde som fragtade den länta kärran äter till Götheborg, begagna bondslåde hvarpä jag, under ett det härligaste slädföre som kan tänkas, är lyckligt anländ hit, men som jag förut nämndt, alldeles rådbråkad. Jag träffade i går en Götbeborgare, för hvilken jag omtalte händelsen. Han skrattade hjertligt åt den och regalerade mig med många besynnerligheter ur Skjutsinrättuingena Lagstiftningshistoria, några deraf så löjliga ait vi kommo öfverens att GÖöfheborgs Stads innevånare äro g o d a medborgare, som lata sig nöja med sådane föreskrifter som dem Skjuttelnrättningen stadga. Ibland andra roliga historier omtalade han att en egendomsägare, boende 1 eller 124 mil från Staden, ankommer på atervägen från en resa i norra orterne till staden och begårer skjuts till sitt bem, då han får till svar att skjuts kan bekommus. men mäste betalas 3 eller 4 gänger bögre än. vanlig skjutslega eller för Lustresa jag tror att han benämnde det så. Som mannen bepvopgnude 5 eller 6 hästar. syntes han att legan var för hög, bvarföre ban säg sig nödsakad qvarstadna i Staden till dess han från sin egendom hann anskafta egne hästar. En annan hade en kögst angelägen resa till en Embetsman, boende 1 mil frän Staden , men så beläget att ingen annan väg finnes än öfver Götha EM, som då var starkt tillfrusen och hvarpå 1000de-tals lass dagligen passerade, begärer skjuts till den Gästgifvaregård som år belägen helt nära Embetsmannens Egendom, men får till svar att med inrättningens hästar ej får skjutsas öfver klfren, emedan hästarnes dyrbara Hf kunna äfventyras. En annan Embetsman i orten men boende i Gömeborgs Stad, mäste i flere år genom lega fortskaffa sig till förrättningsställena emedan inrätiningen vägrade att skjuttsa. I detta sednare fall lärer likväl rättelse följdt, sedan den ifrågavarande Embetsmannen stämt inrättningen inför vederbörligt skrank. Till råga på mina missöden kom, just som jag slutat detta bref, en kammerat och underrättar mig att jag fått 8 dagars arrest för det jag kommit 24 timmar efter