Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1841, sida 2

nings förbättring, hvad har den väl att hoppas? Och huru märkvärdigt framstår ej inför densamma en rådgifvare-personal, som Jåter en Konung yttra till folket att han af egna medel utbetalt 741.009 Rdr till Hufvudstadens Theater, då hvarje man, som följt offentliga förhandlingarne, vet, att, på sätt jag här ofvan antydt, han utbetalt mindre och ej mer, än det ökade anslag, som, med afseende just på det uppgifna behofvet för denna theater, är 1823 af Nationens ombud åt Honom beviljades? Men lemnom dessa obehagliga bevis af den tantaliska törst, som redan alltför länge plågat Svenska Statsverket, och som alldrig synes kunna tillfredsställas. Den gamla Riksdagstaktiken har återtagit sitt vanliga system ; och huru sakerna utdragits, har man lyckats så tillställa föredragningen af Stats Utskottets Utlatande avg. Kabinetts-Kassans extra anslag, att den, redan a gjord af Borgar-Ståndet. i morgon företages af Bonde-Standet samt sist af Adeln och Preste-Standet. Far nu se, um icke slutet af alltsamman blitver, att utredningen ang. Ministrarnes motsägande uppgifter åsidosättes, och hela grundlagsvid rig! eten i lane-afiären lemnas utan åtal! Kommunal-lagen gör nästan alla Stånd bekymmer. Förslaget år icke bira; men huru skulle det väl kunna sara det ? Komm unal-inrättningarne stå i ett sådant sammanhang med Regering, National-representation, förvaltning och folkets politiska bildping, ait de maste efter dessa gemensamt bestämmas och lämpas. Huru kunna de det till fördel för menigheterna. da Fonungamakten alldrig i det mindsta vill afstå sitt envälde i ekonomiska lagstistningen eller sitt centrala godtycke i hvad som rörer personliga och egendoms-förhallanden; da representationen icke i lagstiftningsväg utgör nagot sannt uttryck af folkets behof och af dess begrepp att tilltredsställa desamma 3; då administrationen, 1 stället att utga ur solkförtroendet och stödja sig pa def. tvärtom är det egentliga elementet, hvarigenom magtbegåret och den bristlälliga lagstiftningen fulitölja sina syftemal. Och hvad törmar väl den vanliga medborgerliga bildningen uträtta, der allt hvarpa hon behöfver att trygga sig: lagar, institutioner, med ett ord alla former, befinna sig i en chaotisk villervalla, lemnande endast fältet ät de genom privilegier och inkråktade företrädes-rättigheter gynnade klasserna, men utstängande all inverkan. ja nedtystande hvarje bönfallan fran den stora, den arbetande och statsbördorna dragande massan? Att under en sadan ställning tänka på kommunal-lagen, avser jag vara att öka hindren för alla de vigtigare reformer som nationen såväl behöfver. Ideen af Kou:munal-förvaltning är, att menigheterna åt få personer skola antört:o, hvad de eljest i massa måste besluta, efterse eller värda. Dessa få — hvilka skulle de väl under närvarande förbistring blifva? Svaret är lätt nog att åstadkomma; och jag tror derföre, att det vore bäst att läta denna sak hvila. Den är nu uppskjuten, för att öka åstadkomma en konklav; men en Ständs-konklav — hvad kan den väl lofva? Efter en senfärdig expedition och tryckning. äro nu Constitutions-Utskottets förslager till ny Val-lag och till Riksdags-Ordningens sammanförande med Reg:s-Formen, redo att i morgon till Ständen aflemnas. Det förljudes likväl, att stora planer äro å bane, för att uppskjuta eller rättare tillintetgöra dessa förslag, och således förekomma allt förberedande beslut till national-representationens ombildning. Landt-Marskalken och Erkebishkopen skulle nemligen söka anledning af några ändrade projekter i det senare sammanjemnkningsförslaget samt hufvudsakligen i förslaget om derskildta valdistrikter för Städerna, att vägra proposition på detsamma. I sädant fall, om Stånden gilla talmännens vägran, skulle samma skådespel äter uppföras , som då fråga var år 1834 om indragningsmaktens afskaffande. Erkebiskopen vägrade då proposition på Constitutions-Utskottets förslag, att skilja frågan om denna administrativa magtutöfning och juryn. Man fär då för andra gången se, att Talmän, som ej en gång kro valde af nationens ombud, utan af Konungen allena eller genom sjelfskrifvenhet, äga en större myndighet i afgörandet af dess lagstiftnings-frågor, än både Konung och Stånder. Den förre kan ej hindra ett nytt grundlagsförslag att blifva hvilande; men en talman kan det. Stånden kunna ej hindra ett sådant förslag att blifva hvilande, om ej alla äro ense; men en enda talman följer sin nyck och tillintetgör det, då han set att han har sitt Stånds majoritet att påräkna. Att aldrig 1809 års Grundlags Stistare tänkt sig en sådan anomali, är påtagligt; men beklaga måste man det ringa förutseende, de visade i det formella af Stånds-författningen. Dock! man måste urskulda dem; ty säkert föreställde de sig alldrig, att nationen så länge skulle få vänta på alla reformer i det bristfälliga Statsskicket hvilka de öppet framställde såsom behöflige; och hela nationen fästade sig vid löftena af sin regering, med förtroende till de mån som hon uppsökte, för att stödja den. Huru kunde man väl då förmoda, att ingenting skulle göras för samhällets vigtigaste institutioner och att, under mansåldrar, allt skulle lemnas i ett obestämdt, osam manhängande, provisoriskt skick. I anledning af representations-frågan, som nu såkert kommer att för lång tid fästa allmänna uppmärksamheten, bör jag nämna, att ett rätt kostligt opus hitkommit, tryckt i London på Svenska språket och utgifvet at vår dervarande Minister Grefve Björnstjerna. Den store diplomaten utfar deri emot nuvarande Constitutions-Utskott och dess förslag med en häftighet. som sannolikt egentligen har sin näring i den sårade författare-fasängan (han har. som man vet, sjelf år 1835 låtit trycka ett arbete under namn af Grunder för Representationens möjliga omI oo fr: or ff (AA(-BHANA; 5an utarhetastt