Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1841, sida 1

I I böra behandlas, som det vigtigaste, men mig Sya nes det äfven tydligt, att det materiella är af vigt, så länge vi ej allenast bestå af ande, utan äfräen af kört och blod. Visserligen har man exempel, att folk kommit temligen långt; i; upplysning, elinru det är fattigt; men det är ocksa blott till en viss gräns, och då heter det tills vidare: Stopp! Detta ser man af mänga en-kilda och allmänna exempel; ja, ett fattigt folk kan ej komma längre i kultur ån till en viss punkt; ty fattigdomen är likasom en kedja, lagd om benet kring fången och sastnaglad vid en pale, så att han, liksom ett tiudradt kreatur. ej kan komma längre än kelj n tillåter. Om J derför. J gode andlige och anutan herrar, visjen hafva andra andiga iurressen belrälJadle, så bören J just för deras skuld göra ert yttersta till det materiellas befordran; ty det är just detta som skall föda och hålla lifvet i det andra, och ge likasom en frisk och kraftfull kropp at en frisk och kraftfull själ, emedan det ena är vilkoret för det andra. Vilja vi hafva bättre skolor: dertill behöfs penningar. Vilja si hafva dugliga vetenskapemån: dertill behöfs penningår. Vilja vi värdigt belöna skickliga konstnärer? Dertill behöfs penningar. Shola bildade och törståndiga män krifva böcker ock dagblad åt folket, så maste många kunna köpa dem, och dertill behöts penningar; men skola de uträtta något bland folket, så bör detta älven hafva tid och lust att låsa dem; men då bör det äter vara till en viss grad välmående; ty den som lefver i elände, uselhet och fattigdom och måste slita, arbeta och tråäla som djuret, den blir också gerna så och trög, som djuret, utan sinne och håg för det högre, och med honom kommer man sannerligen ej langt. Sålunda kunde jag forttar. att på mänga sätt visa. att också det materiella bör gå tramåt, på det det andiga måtte komma vidare, och om det senare är det förras öga är det förra det senares fot; utan det andiga är det m: teriella blindt; men utan det materiella är äkren det andiga slamt, är som fabeln skildrar paradis!a-, geln. saknande fötter, ständigt sväfvande i blånande rymder, utan förmåga att hvila hvarken på grönskeende gren eller malmdiger håll; och ej så som den fulländade menniskan bör vara, hvilken lik örnen, bör kunna hemta blixten ur molnen, den himmelska ekicn ur skyarne; men äfven slå den kraftfulla klon i jernblandad klippa, och om det kommer derpa an, likt den gudomlige menniskan, Herse knles, åtven upphen-ta djupets foster till gagn sör menshhighieten. Såsom hvar osed bar sin tid, så har hvarje god sed också sin tid. noder hvilken den herrskar. Och den tid hvari den hertskar är vanligen jnst den. då den är nödvändig: ja, denna nödvändighet är just grunden til dess makt. Hos de gamla grekerna lände det ja till största heder att utrota vilda djur och röfvare. och män som verkstälde detta biclvo tillbedda som halsgndar. Detta kom ju uppenbart deraf, att samfundet i-ynnerket led af detta undla, och derför satte man särdeles pris på de mäns dåd, som kunde afhjelpa behofvet. Vända vi oss nu til våra egna förhällanden, så se vi ju, att det, sem sagdt är, är det andiga, som hittils har haft våldet hos oss; ty vi behöfde det så angeläget och det år också sannerligen bildningen och upplysningen, vi hafva att tacka för, att folket har höjt sig och blifvit frålst ur aristokratiens och tråldomens klor: det är dessa vi hafva att tacka för den grad af sjelfståndighet och duglighet vi ega. Det materiella deremot har hittils varit långt akter ut, och de näringsidkande klasserna hafva aldrig betydt mycket här i landet. Men nu förekommer det mig, att den tid är kommen, då vår nation ej mera kan göra några särdeles framsteg förr ån det materiella har lyftat sig; det är just detta vi behöfva, derför bör det äfren nu dominera och res gera. Om machinkraften i alla afseenden hade framgäng, både vid fabriker och kommunikationer, och rörelsen derigenom lifrades samt framkallade intresset för industriföretag af alla slag, stora och små, så tror jag att de män, som egnat sig at dylika entrepriser böra 1espekteras och proklameras, säsom varande bland de aldranyttigaste och vigtigaste mån i samhållet nu för tiden; ty de hjelpa till att skaffa oss hvad vi just nu behböfvo, ehuru jag ej röstar för, att vi på grekernas sått, tillbedja dem , som halfgudar. Ja, vi böra sannerligen skynda oss, om vi ej vilja stå tillbaka för nationer i ungefär samma omständigheter och förhållanden, som vi. Låtom oss ej likna oss vid ryssar ) och norrmän, hvilka blitvit vanlottade af natur och politik, de förra städse suckande under förtrycket. de senare nyligen befriade från sitt stjufbarnsförhållande och nyss vaknade till sjelsmedsetande. Ej heller vilja vi jem) Jag undantager hår de fördom tyska och Svens AA H.