Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1840, sida 1

ning kan genom stora bemödanden srambringa. Nationen skulle således möjligen kunna tringus, att hjelpa sig utan Engelska synålar; men den skulle säkert ned tjugutallt större uppoflring, än för de 160 000 nålbref, som nu införas, nödgas ombestyra sina sy-arbeten; — och det säkraste vore, att hvarje qumna i hela landet skulle törst utskratta Er och sedan purra Er. I sanving! Store tull-lagstiftare! vara sköna skulle -kert dömma er, att med horsslagde ben, sittar de på en butelj. träda på en engelsk synal, till spe tör edra beurifter. Och ihhgpkemmen deriöre, att J förtjenen enahlanda dom, sastän J veten att undvika de alltför parapliga fall, då edra systemer skulle framte en likadan löjlighet, oaktadt J endast genon:fören dem, i de. hvilkas följder lättare Lorthlandar n:ed en hop andra törhallanden. bvaruti I egen enskildta intressena till bundstörvandter, och uppbörds-sunalketen till biträde, utan att stöta mot nog utbildade, eller nog sammankallande opinicner. Alt är dock på det hela, lika vrängdt — lika ohetärkt. För att få 2 millioner Stats-ivkomst fördyren J och försvaren folkets lit mångdubbelt: den osäkerhet hvari eder lagstiftning försätter individen; de uppofsringar den Åådrager honom i tid. besvär, risk och indirekta utgifter; de svarigheter han genom den n:öter för att när och huru han bäst kan, förär dra, förbättra, utvidga sitt arbete och för-kafka sig sina Dehof; allt detta kunnen J icke sjeltve bedömma, knappast ana, då på edra bänkardJ stadgen godtyckliga lagar derom. Men tolket far nog erfara det. Dess sunda förnult fattar det nog en gang. Det räk nar nog en gärg ut sin förlust på hela detta absurda system. Det finner en gång, att den inprodunktiLa twl-personal sem nu kostar 600.000 Rdr Beo direkt, och Herran vete huru mycket indirekt, skulle om den förvandlades till producerande tamiljfäder, i stället frambringa värden tör de millioner J laten dem nu borttaga fråu folket; — att ett stort skulle blifva resultatet afen sådan förändring. i stallet för ett stort ——. Folket skall da lägga till i räkningen, alla de lidanden samhället adrages genom den immortalitet, som ätföljer hela detta falska system, inom den raa klassen, såväl som inom den speculativa, hos den underordnade, såväl som hos de öfversatte; vid stränderna, såväl som vid stadsbommarne, på fartygen, -aväl som längst in i Expeditionerna; och det skall då med förakt tillbakavisa försvaret för ett sädant system, som ytterst egande sin grund i röfvartidens råa bruk, fortplantats på nationerna af Kortsynta och snikna regeringar, men alldrig later förena sig, hvarken med den allmänna fördelen eller med den enskilta friheten. Med förundran torde en annan tids Stats-ekonomer läsa berättelserna om de hu-hållningsoch beskattnings sätt, då J, för att af 3 millioner menniskors handel med öfriga rerlden. få upp en statsinkomst af 2 millioner lod siltvet, vidhöllen ett system, som inåste vällat nationen mångdubbelt större förluster i sitt yttre och inre närings-lif. — Man skall då fatta, att ett folk, hvars um-ättning af produkter för lifvets nöådvändigheter går till 1C0 tals millioner, lättare afsätter hvad sem för de gemensamma utgifterna behöfves, om sättet att anskaffa behofven och använda krafterna lemnas fritt till hennes omtanka och verksamhet, än om man tvingar kenne att ställa arbetet efter nägra kortsynta ledares nycker och göra varubytena efter de osäkra grunder, sam en central-fsörvaltning eller central-lagstiftning behagar stadga. Men, frågar man, när skall det väl inträffa? Jag vet det ej. Skulle jag dömma af Norrköpings talare i Borgar-Ståndet — alldrig; — ty. de pastå, att landet går under, om ej deras fabrikörer få ensamme tillverka klådet åt folket. Skulle jag åter dömma deraf, att Svenska folket nu och för evigt blitva sans-culotter. om det endast skulle bruka kläde af Svenska fabrikörernes tillverkning. maste ändring en gång ske; — och snart ske. — HIrarje är den fördröjes, är en förlust, som åt blifvande generationer i samma mån beröfvar behållningen af de bortgängnes krafter, som upplysning och idoghet ökat medlen för mensbligheten, att bilda och vårda behållningarne af sina jordiska mödor. Preste-Ståndet har bifallit Passevolancens npphörande, heldre än att medgifva notering derom i förstärkt Stata-Utskott. Denna för jordbruket viatiga förändring är således af alla 4 Stånden beslutad. KH K