Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1840, sida 1

rare likna en Kapitulation af half-besegrade fiender; böra vadligt maste icke ett sådant tilistand vara, om icke en fosterländsk och fögsinnad Styrelse understedjer de reformerande krafterna och söker vinna da förtroende. sem allena kan leda sadana stora företag på öfvertygelsens och upplysningens väg? huru ckas ej beholvet, af att ega en sadan Styrelse, da genom stora felsteg. oeftertänksamma missbruk. en upplösande sorglöshet tör tolkets moraliska krafter, en utarmande liknåjahet tor dess ekonomi-ka trefnad, ett utur crassa dynastiska asigter antaget befordrings-system, o. 8. v. den stora mass -ans tillit fill så vål Regering som emhetsmän bläafvit till den grad minskad som förbailandet na är i detta land. I osanning, alldrig var Svenska 101 ket mera i behof. att ifrån thronen kunna vånta sig rad och bistånd än i denva stund: hvars vigt ökas genam så manga törhallanden omkring OSS. Men hvad bar det väl att hoppas? Det är obehegligt. att framställa åsigter, hvilka icke endast af illlvijjan och partisinnet genast tydas såsom lijern-spöken eller såsom utbrott af flödande galla; ty detta har blifvit så vanligt öfverallt, sedan politiska pasquillanter fått de lediga lönerna efs ter de gamle, i en ädlare kritiks anda fungerande hofnarrarna: utan hvilka såkert förefalla de ljumme allt för häftiga, de godtrogne allt för misstänksamma. Men misströstande synes det närvarande tillstandet vara. Da man skadar den fortfarande gensträfvigheten, att lemna några de ringaste garantier åt folkets sak genom de persontica förhallanderna: då man tillika skadar huru racklander i principerna endast lemnar en verklig stabilitet at det ohöjliga bhegäret. att ceutralisera. örhemliga och disponera allt; och då det gamla. vämjeliga förtölielse-systömet sortsar emot hrarje upp:rädande Srvetisk man, som vågar uttala en sjeliständig öfvortygel-e eller blofta den närvarande -tällningens betänkliga sida; då — mäste man med oro fraga sig: om denna likgiltighet för inre angelägenheterna kan härröra af yttre orsaker, och huru vida dessa äter böra sökas i de samma Systemer. som återhalla folkens sak i nägra grannstater, eller i förhallanden som röra blott oss och vår egen Styrelse? Att besvara dessa fragor är icke lätt; men det är icke desto mindre en skyldighet. Kanske bör man hkräl uppfylla de loyalas förväntan, att icke döma, innan man fatt se, om ej ånan något steg vidtage-, för att motsvara folkets förvåntan. Hvad som emedtertid icke i detta ögonblick torde anees öfrerdritvet är den fromma önskan, att allt måtte slutas till det bästa. sor