41 J3 FCt.) HAL RUT EL gYUHSUUIHL IDHTIYCK På Fred-partiet, men han siar dödligen förnärmat Venstra Sidan, och den yttersta Venstra är naturligtvis utom sig af förbittring och bedragen väntan. Mig synes att begge partierna oriktigt tolka documentet. Dannt är att orden i Herr Thiers manifest låta fredligt. men hvilken alsigt har han i bakhållet? Jag UHort den vara hel och hållen krigisk. De conservativa bller 221 bedraga sig ofantligt, om de inbilla sig aft han verkligen aflaggt sina krigiska tänkesätt, och de Ultra-Liberala hafva icke tillräckligt öfvervägat NTfoerr Tiners synnerliga ställning, när de angripa hans moderation och återhållsamhet. Det dubbla Språk Herr Thiers fört i Orientaliska frågan, gör det visserligen mycket svart att veta huru han egentligen tånkor; men äro hans diplomatiska documenter ögonskenligen fredliga, så far man deremot icke glömma de dundrande krigsartiklarne i de honom tillgifna tidningarne. Man måste noga betänka, att, ända till den stund då betästandet af Paris blef beslutet, Ludvig Philips språk var i högsta grad krigiskt, och han spelade sin rol så bra, at sjelfva Herr Thiers, så slug han är, blef ledd bakom ljuset, och, tvertemot pluraliteten af sina Colleger, förklarade sig för utförandet af denna favorit-ätgärd. Ludvig Philipp var fullkomligt öfvertygad att Kamrarne aldrig skulle votera de ofantliga summer som erfordras för en fortgåeude circumvallation, men att de för de detacherade skansarne utgitna millionerna så mycket förr skulle beviljas, når dessa till större delen voro redan anordnada genom Kungliga Ordonnancer. Aldrig skulle Herr Thiers gifvit efter för Kungen i denna länge omtvistade punkt. om har icke haft den öfvertygelsen, att han uppriktigt var för krig. Sedan linierun äro afmätta och ingenienrerna i fall verksamhet, har Ludvig Philipp småningom nedstämt sitt språk och bestrider med framgång Herr Thiers åsigter i Cabinettet. Verkligen gick Kungens triumph ända derhän, att Kamrarnes sammankallande blet beslutet, tvertemot Herr Tisiers allvarliga föreställningar. Venstra Sidan, Odilon Barrot, var i högsta grad uppbragt mot ConscilPresidenten. Men denna har ett inflytande på Herrar LCon Faucher och Chambolle, redaeteurer at Conrier Frangais ech Sigele, för att förhindra en explosion. Men Odilon Barrot har fått löfte på Presidentskapet i Kammaren, och Herr T!iers bar sagt honom och haus vänner, att han är beredd att hälla sitt löfie och understödja hans. utnämnande, men att det kommer att eke på bekostnad af Thiers eget embete, då han år öfvertygad att Herr Sanzet blir utnämnd. Venstra Sidans beslut år ännu icke händt. men allt ger nu anledning att tro, det den sannolikt kommer att fordra uppfyllandet af det löfte Herr Thiers gaf, då han i Mars tillträdde sitt embete. Många Conservativa, och särdeles Herr Molg, som det tros, hafva icke det minsta begår att se Herr Thiers algå i närvarande erisis. De äro rädda för allmänna opinionens upprörda tillstånd. och skulle heldre se, om klerr Thiers behölle Embetet, inskränkt och conrollerad af Kungen, till dess att den nu rådande krigsfebern laggt sig. Detta är en rädd politik, hrilken mycket lätt kan föra till förderfliga resultater, alldeles motsatta det afsedda malet. Den uppmärksamme betraktaren af Herr Thiers? bana såsom Minister måste tydligen finna, att hans syfte alltid varit att vinna tid och småningom försätta Frankrikes såvål inre som yttre politik i en belägenhet. i hvilken hans närvaro vore oumbärlig. Hade Hr Thiers, följande sin medfödda böjelse, inlatit sig på ett öppet och kraftfullt motstand mot Londonska Tractaten, skulle han långesedan bafva upphört att vara Premier-Ninister. Imellertid, medan han för Kungen ådagalade de fredligaste afsigter, drog han försorg att genom sina tidningar väcka stormen i Frankrike. Åu ser han redan målet för detta tvetydiga spel. Af mänga förklaras han för den enda man som år i stånd att lugna stormen, och salunda blir han en politisk nödvändighet eller en fatalitet för Ludvig Philipp. Kan således Hofpartiet icke tänka på att störta honom, när Kamrarne sammanträda. så kommer Hr Thiers att blifva i stand att öka ännu mera Frankrikes ressourcer och att halla sig fårdig till det sälttåg, hvilket, som jag fullt och fast tror, han ämpar. i enlighet med sin stora plan, företaga till våren. — Likväl finnas skickliga och väl underrättade personer, hvilka deremot hysa den tankan, att Herr Thiers nu är i godt förstånd med Lndvig Philipp, och att kan åtagit sig att så leda ärenderna, att det krigiska lynnet i allmänna opinionen blifver dämpadt och anarchien inomlands fullkomligen tillintetgjord. Några Deputerade till och med påstå, att Thiers icke har för afsigt att göra presidentskapsoch besästnings-frågorne till Cabinettsfrågor, så att han, om han tappade åndå alltid skulle kunna bibehålla sig i Embetet. Angående den förstnämnda punkten, så är det icke osannolikt att Herr Odilon Barrot kanske står att förmås uppskjata sina anspråk, men mycket tvifrelaktigt är. om icke Herr Thiers skulle gifva efter vid ett nederlag i den andra frågan. Lägger man ihop allt uti sakernas stållning och tager man i betraktande Statsmännens etridiga åsigter, så kan man omöjligen påstå, att tillräcklig grund finnes att påräkna freden, men lika litet visar sig någon hetydande orsak att misströsta om den. Jag tror att freden kommer att fortfara, hvarvid dock alltjemnt mäste göras afseende på capitlet om tillfälligheterna. Deremot synes en inhemsk crisis oundgänglig, och efter de mest anthentika underrättelser om partiernas beskaffenhet bör man tro, att vid Kamrarnes sammanträde Thierska Ministeren kommer att ramla.