Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1840, sida 1

A Aiiiiiieie — beslut om den sjelfskrifna representations-rättens upphörande, uppskjuter jag omdömet derösver till härnäst. Det var naturligt, att Bonde Standet skulle gå ifran iden att åtskilja Landets och Stådernas valdistrikter, då Borgare Standet icke kunde förmaäs att sjelf yrka en sadan skilnad. Enhvar som känner törhallanderna inser likväl lätt, att det endast är utsigten till en betydligare andel i representationen för Stådernas samtliga innevanare, som kan inom deras menigheter utbilda den anda, att Korporationintresset och skräandan kunna blifva besegrade, och att Borgar-Standets framtida samtycke till någon, på en enkel och samfäld valprincip grundad representation, kan vinnas; ty, skulle Stådernas oprivilegierade inneranare genom de gemensamma valen med landet, finna sig nödvändigt besegrade af landt-distriktens talrika valmän, kan man ej vänta sig nagot hemödande af dem att neutralisera de privilegierade borgarnes motstånd. Olyckligtvis insags ej vigten häraf i ConstitutionsUt-kottet da förslaget uppgjordes; ty, i sådant fall hade troligen de nu af Borgar-Ståndet , medelst en pluralitet af en del Borgmästare och nägra handlande jemte Skrärepresentanterna. fattade beslut, blifvit helt annorlunda. Aterstår att se, om Constitutions Utskottet i anledning af Bonde Standets bifall till de samläldta valenkan upptaga frågan. Möjligen kunde då tonen ifran orterna ännu bestämma utgången i det förstärkta Utskott, som slutligen kommer atf afgöra saken. Att Bonde Ståndet uthaller i sitt yrkande på samfäldt valrätt är säkert: och att utan en sådan ingenting är vunnet för nationen, mäste af hvarje sördomsfri tänkare medgitvas. Ågde vi en Rådgifrarepersonal, som med Konungs och folks gemensamma förtroende kunde handla kraftfullt och besjutsamt, vore det icke tvitvel underkastadt, att detta ögonblick borde af Regeringen begagnas för att aflemna åt Rikets Ständer en sadan proposition till National Representationens ombildning. som i hufvudsaklig öfveren-stämmelze med den Norrska representationen, modifierad efter det nu af Constitutions Utskottet afgifna förslaget. samt efter Bonde Ständets beslut, kunde tillfredaställa de allmänna fordringarna, bidraga tiil mera enhet i begge förenade Rikenas institutioner, samt betrygga det constitutionella regering-sättets framtid. dymedelst att Nationens allmänna intresse dermed innerligare förenades. Nu mer har Konungen ingen anledning att längre afvisa de allmänna önskniuvarna fören Representations förändring. Regeringen är pligtig, att höra dem. De hafva visat -ig vara nog starka. att förma de tre verldsliga Stånden till en bestämd förklaring ofver Stanäs-representationens brintfållighet; att förmå Adeln till den fosterländska förklaringen, att dess sjelfskrifna representationsrätt såsom ett hinder för all ration alle förändring bör upphöra; att förmå Adeln och Borgar-Ståndet gemensamt till medgifvande af de orepresenterade klassernas rätt: och detta medgifvande är de facto ett erkännande af den allmänna valprincipen: dessa begge privilegierade Stånd må nu sedan strida huru mycket som heldst för Ständsval-princi. pen. De hafva i det nu mer af hög nppmärksamhet förtjenta Bonde-Ståndet blifvit manligen uttalade. Frågan är således icke mera en revolutionär handling: den är en national-angelägenhet, hvilkens höga vigt finnes ådagalagd af folkets röst, sedan den länge varit antydd af tidens upplysning. Under sådana förhållanden eger en nation de billigaste ansprak, att Regeringen omfattar dess lifs-angeläganhet: och om dess Konang genom sin ställning till Brödra folket redan visat sig hafva uppfattat och i heled hållit de principer. hrijkas erkännande och efterföljd Svenska folket yrkar, äro Hans radgifvardubbelt brottslige om de icke genom verksmnhet och nit försätta Honom i den sant Konungsliga ställning till detta folk, att gifva en såresyn af ädel vilja och öppen handling, Det är lagstiftande magtens begge afdelningar som gemensamt och enigt böra söka bringa till ett öns-kvärdt slut en sädan, jag vägar såga allt i sig innefattande angelägenhet. Ingen af dem bör lemna den andra oviss om sina grundsatser, sin politiska tro och sitt begrepp angående medlen och sättet att utföra den. De böra begge inse, att eu Nation under en så genomgripande reform af dess högsta myndighet befinner sig i ett tillstånd, som fordrar mer ån vanlig kraft och allvar: hvarföre den hittils alldrig låtit sig utföra, utan under de kriser då en enda vilja eller en allt hänförande allmän anda, afgjort Staters öden. Agtningen för Stands-Representationen försvagad, snart sagdt upphörd, och denna likväl sjelf-dömd att anordna sin upplösning: en hop enskiltaoch klass intressen, som kännande sig icke endast utdömde, utan fördömde, likvål ännu ega lagliga medel, att förlänga deras tillrarelse och att tillt 7inga sig vilkor, hvilka hurudana de ock blitva, alltid måste skada samhället, så snart de icke grundas på medborgsandans rättsgrunder, utan sna