Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1840, sida 1

i 910vI HFCCEIHDCILä — — Stick om ni törs! sl BELLMAN. st 3 Och icke sorla här i sus och dus: — Men som han fann, hur det tillhopa hängde, Så gick han sjelf och närmsta krogen stängde, I tanka. att det dermed vore slut: Men sorlet fortfor likväl som förut: Da Inant sitt tal till Generalen ställer Herr S. som ofta, når det ordning gäller , Ar med, samt något godt uträtta kan. I thy. han anses plär. som folkets man: — Han sade: om Herr Generaln behagar Ulemskicka truppen, hvilken folket jagar) Som det mig synes kanske nagot vildt. Sa tror jag att det svart skall blifva stillt, Och der för vill jag sjelf i borgen ga. Ett hurra! var bekråttelse derpa. — Då Generaln. som hörde folket tystna, Behagade till gifva rådet lyssna; Och i anledning deraf order gaf: Att genast lata truppen tåga af. — Man derpå hörde blott två svaga hurra! Til alskedsrop åt Herrarne i knrra; Sen skiljdes ät båd gammalt folk och tungt, Och inom kort var allt ting tyst och lungt. Nu bredde Morpheus sakta sina vingar U—töfver stadens rymd; i sömn försänkt Var allt; — ej mera någon stämma klingar ; Fast brandvaktsskrålet höres dock besängt! Thy kunde man med säkerhet nu våga, Att låta reserärerna aftäga. Det skedde; — fast ej den förmenta vägen; Ty man till den ej satte säker lit; Eskorten känner jag väl, enligt sågen. Dock, att den namnge, hör just icke hit: — Men för allt larm och upplopp denna dagen Har man att tacka den der visa lagen! Jag fragmentariskt velat blott berktta, Hur det på denna minnesdag gick till; Och den som dertill icke tro vill såtta, Må gerna deri göra, hur han vill; Men trygg jag skall till mitt försvar dock ega: Relata retuli, — som man plår säga. — 9 2