Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1840, sida 1

—2— ,f k R—n9 6 C—44 F44444 Och Feldt, som kanske varit med i fålt, Med pliten borrade så raskt och snällt, Att Bergström tacka bör sitt tjocka skinn För det att pliten ej gick längre in. — En dylik framfart bör visst väcka klander, Liksom tilldragelsen hos J. Dahlander: Ja! ingen lär slik tapperhet berömma! — Men om den saken tar nu Domstohn dömma. — Förut ren hade, som man veta vill, Befallning ganska riktigt utgatt till Husarer, Syyrlingar, Artillerister, Att arrestera alla rahulister; Och detta skedde, fast just ej så rätt; Ty rättvist arrestera är ej lätt; Man ofta på sin man kan bli bedragen. Då lätt kan hända qui pro quo blir tagen , Och derför släpptes de ock andra dagen. — Man äfven utaf ryktet har försport , Att detta någon villervalla gjort: i Dock vill jag icke tro på den malicen, Att det skall hafva händt ibland policen, Att de — dock ingen bör det kunna klandra — I misshugg arresterade hvarandra! — — —I Emedlertid det lidit in på qvällen, Och Länets Höfding, som på alla ställen Med saktmod handlat, som en älskad far, l Nu äter fram på torget kommen var. I Han der försökte allas sinnen lugna. Och fick af mangens råd och däd sig hugna; I Ty hvarje vån af ordning och af skick, i Sa gerna honom nu tillhanda gick. — I T Kom så en friman, att hälla tal Och rådet hans lydde just ej illa: Ah, nej dä! nej då! Herr General! Hemskicka folket. så blir allt stilla. Det är ej lätt att få hem den gruppen! Ah. nej da! nej då! Jag menar truppen, I Herr General! Men hur för öfrigt sig talet föll, Man derpå just icke lätt fick reda; Ty handen talarn för munnen höll; Och Pysche Peter kom att ofreda ()ratorn, som efter honom jagar: I Och folket, som hvarje skämt behagar ö I skratt då föll. Nu åter Generalens röst hörs skalla; Han säger: nu det visst är tid för alla Ga hem och lägga sig i sina hus,