Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1839, sida 1

fartyg, framgående på de dunkla böljorna. och tredje dagen var en stor, ) präktig måltid anrättad vid Travemunde, der allt upphjudits för att göra her. den rik och angenäm. Ett jätteligt tält var uppslaget, hvartill väfven ensom, sam skall hafva kostat 5000 Mk:: uppburet i midten af en ofantlig mast beck, — omlindad med band i hanseförbundets färger, rödt och hvitt och prydt d. 23 med alla nationers flaggor och vimplar: kring denna mast var den egentn geliga buffeten anbragt i en cirkel. och derifran utgingo, sSåsom stralar, 17 artiga tilll 18 langa bord, rymmande 70 å 80 personer hvardera: vid ändan af estens luvart och ett var en fördjupning, utgörande en liten vinkällare. Oaktadt mig denna kolossala matsal, var den dock ej tillräcklig tör alla, som önskat flesta vara gäster, ehuru det ordinarie priset var 12 M:k pr person med resit in, kostnaden. Med extra ntgitter gick det dock ej af under 20 till 30 M:k; men hvem beråkuade utgifterna under dessa karnavalsdagar. De biträdantgjort de gästerna voro naturligtvis inviterade af musikförcningen i Lybeck, så I yr och H at den väl till denna. som alla andra högtidligheter. Mängden af deltagare i denarranna fest var sa stor. att ej angfartyget Malmö, tva mindre ängfartyg och lanet. ett annat fartye. som bogserades at det ena och under säng och musik beck, fortsatte sin våg uttöre Traven, voro otillräckliga att transportera dem, utan m da flere hundrade vagnar med gåster och askadare gingo dessutom landvägen, sfHÖHna hvaraf c:a SO maste vånda om. emedan de ej hunno tids nog öfver fårypptrijan. Festen gynnades af vackert väder, hvilket just ej för öfrigt varit ralinta dande dessa dagar och en otalig mennisboskara garnerade stranden vid farbesötygens afgang. Alla voro muntra och upprymsla och mangen hfvande skäl o tre. Proponerade-. Blavd andra natorligtvis åtven de anförande Direktörernas, dfOri 0 hvarpa Dir. Riem från Bremen, sasom den äldste, blygsamt svarade, att let är han visserligen hjertligen tackade på sina medbröders och egna vägnar för ingene denna artighet, mest dock för sig emedan, om det också varit skål att gifven dermed hagkomma IIerrman. själen vid dessa fester, hvars namn påminHamde om Tysklands befriare och derjemte om allt sannt Tyskt. samt muBröÖl. Likens Grund, så vore han dock att betrakta högst såsom remmen (Riesjelf; ö men) som omslöte dem begge, hvarvid han också innerligt omfamnade hefriadem. Schneider och Dahlmann innehade, såsom vanligt, äfven vid denna sö0snnmwidqdag, hufvudsätet, den förra jovialisk och sällskaplig, så att man knappt ; Vv blåst. Lkulle tro sig se yttersta domens skapare framför sig: men djup är ofta hslutbotten af det joviala och humoristiska sinnet; den senare med ett godt, ut den men bestämdt utseende, bar prageln af sin sjelfständighet i blicken och på Riems hyannan, ofta, som det tycktes. fördystrad af tanken på despotismens natt, anaria ;ÖT som i trots af så mycket stort och skönt, ännu hvilade öfver menskligr Alt leten. Hans skål slutade raden af betydelsefulla toaster. Den proponeraverket. des på ett sinnrikt sätt. utan att nämna hans namn. af en Doktor Martini. Hal: och dracks af alla med tarar i ögonen. Dahlmann sjelf kunde knappt svara af cision, rörelse. Gud ske laf. att men-kligheten dock ännu fir mäktig af sådana ter af — känslor, som uttalade sig i denna tär. deri ligger till hvarje menniskovåns till tröst, ändå ett frö till hopp om bättre tider. — Först mot andra morlarliga gonen hunno de flesta till sina hem, och dermed var denna herrliga tonnernas ö fest, för denna gången, till allas tillfredsställelse, fullbordad. för att sedan igarng.. hrarje år ega rum i Lybeck, Hamburg, Bremen eller Schwerin: ty Storendast hertigen hade önskat vara en medlem af det musikaliska han-eförbundet ie re och med 3000 mp. bidragit till kostnaden för denna fest. Han var sjelf siasm, dock ej närvarande, men hade förehållit sig att nästa är få se den firad ositör. hos sig. Kostnader bade man, som sagdt är, ej sparat: också lära de, svarare 1 oaktadt biljetterna till hvarje Concert och repetition kostade 3 må. för noskaloöpare och 2 mk för subskribenter, och auditorium utgjorde ett par tusen I och personer vid hvarje kyrko-concert samt c:a 1000 på börsen. öfrerstigit inplatkomsterna med c:a 7000 ms. hvilka, utom Storhertigens bidrag, betäckeskristes genom vissa lotter. som hvarje medlem i Lybeck åtagit sig: men invas nte gden ångrade sin ufgist. Eget var, att under dessa dagar se så många gick i ordenshand i den fria riksstaden; tv hvarje medlem af Musikföreningen, något äfven damer, bar ett blått band med en lyra på hvitt tvärband, och Diominrebtionens medlemmar dessutom ett rödt och hvitt band. Dessa enkla och ig sig S dubbla riddare hade dock någon betydelse, som knappt är fallet med de we till örfriga. Deras rang varade. som sig bör, i republiker också ej långre, än sadana deras tjenst. — Efter dessa säkert för alla närvarande. som för mig oförna OQug.åtliga trenne dagar, gick jag för att, så till sägandes, fortsätta dem, till e från slambure. hvars theater, i trots af den för konsten missgynnande årstie höga den, verkligen erbjöd ett slags efterspel till de högtidliga uppträdena i Lybeck, i anseende till den mängd af berömda gäster, hvilka får närvasä gann Q 4 rande uppträdde der. Vägen till Hambur år dock så zod som en skärspt dra alI genom eld. hvilken man först måste åtverrinna. Det hade regnat temligen starkt u folie och, om möjligt, var skakningen på densamma ännu värre än på vägen tenor I till Schwerin: Jag begagnade dock den bästa. öfver den lilla Holstenska enka, SStaden Oldestoh, hvilken väg man också pastår med tiden skall bli chanshassiske. Dock förhastar Danmark sig säkert ej med det som kunde befordra goda trafiken mellan Hamburg och Lybeck, och om förbannelser kunna afsänn blott da Guds välsignelse, fruktar jag att de som på denna väg utstötes öfver iniader Danska styrelsen, ha denna verkan för densamma. Pa ettställe voro dock ill vara verkliger några spadar och skottkärror i rörelse: men just derför mäste id blir jag och mitt muntra ressällskap der stiga ur och gå ett stycke till fots, if nll. för att ej bryta hals och ben af oss: ty om risk, om osäkerhet i detta Säng fall hade der ej kunnat vara fråga. Lyckligt hunno vi dock slutligen mäbriljant l let. På något afstånd sågo vi redan Hamburgs 5 kyrktorn. ej olika de le ängfem fingrarne på en hand, utsträckt att gripa, hvilket Hamburg också