städse i merkantilt hänseende gör. Hamburg tilltar med hvarje år, och förstaden S:t Georg, som man passerar, utgör redan en betydlig stadsdel. tukommande genom Steinthor, körde jag några krokvågar, för att aflemna mina reskamrater, till Streits Hötel vid Jungfernstieg, den vackraste, ja den enda vacktia delen af Hamburg. Den är som en helt annan stad. Prydd med sköna hus och gröna aller gär den gamla i en vinkel tillsammans med deu nya. längs Binnenalster. till esplanaden, som är värdig den största hufvudstad, så praktfullt är den utstyrd med alleer ochqrerkliga palats. Man tror sig åter vara försatt till Berlins breda, luftiga gator och fria platser. Men beklagligtvis är den ej lång, i förhållande till bredden, det är ingen Fredriksgata midt igenom staden, såsom i Berlin, utan leder blott upp till vallen, nära Dammthor. Denna vall är likväl förvandlad till den skönaste promenad med engelska gängar och blomsterparterrer och gär så kring hela staden. Nedanfor ligger den rika botaniska trädgården. Hela denna trakt af Hamburg är verkligen storartad; men så mycket trängre och obehagligare är den öfriga gamla delen af staden. Den såkallade Neue Wall är dock en temligen bred och rak gata; men alla öfriga gator, isynnerhet ju närmare man kommer kärnan at staden, börsen, smala och krokiga. som i en labyrint, så att man der, i trängseln, blott med största svarighet kan begagna sig al de sig öfverallt erbjudande Drotskorna. Något eländigare än sjeltva börsbyggnaden kan man ej tänka sig, och öfverhufvud erbjuda de gamla offentliga byggnaderna, ej ens kyrkorna något särdeles märkligt. Det äldre Hamburgs utseende visar, med ett ord, att staden från början ej varit betydlig, utan mest varit bebodd af krämare, det nyare deremot visar dess progressiva stigande; så kan man i sjelfva byggnadssättet studera ett folks historia, och vål har Victor Hugo rätt, att man, före boktryckerikonstens öfverhandtagande, skref mera med byggnader än med bokstätver. Man gör nu dock allt, för att utplåna den gamla stenstilen, och i Hamburg är det, både hvad skönheten och hekan beträffar, visserligen väl. Ocksa förstöras just inga rigtiga ålderdomsminnen derigenom; sådana har sallan en blott handlande stat. Bland nya byggnader i gamla staden böra isynnerhet det nya Gymnasium, en Palalslik byggnad och nva börsen, som dock ännu på längt när ej är färdig, märkas. Börsenhalle är en vacker byggnad: men ligger så trängt, att man för mörker knappt ser att läsa i de stora förträflliga läsrummen. På Wallen står det såkallade Johannesklostret, en tillllygtsort för behöfvande fruntimmer. Det är en pråktig byggnad, likasom nya Gymnasium i något göthisk smak. och i ena ändan at staden är det, till det inre och yttre förträffliga och storartade, sjukhuset. ( Forts.)