Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1839, sida 2

ef en Bohusländsk Bonde. Så få J då bia i Jula håss mor, mine kärade Rigsdagsmän, å åda å dansa ud hasser å skor, må pålske, på hure a knän: te nyttår blir sakti en an lek, då blir de ant än dans å smek, i Stackholm. Å no ska J lyssna te Allmoens snack, hå J ska sia ve Rigsdan, å kan J udförat så ska J ha tack, så vål ud på Lant som i Stan; ty nyttär blir sakti en an lek, då blir de ant ån dans å smek. i Stackholm. Först ska i sia at de Kunglie råd, ska stryga pa foden a gå, R å( J då kärar så ge inga nåd, te dämm våre Lanar farsimå; ja nyttår blir sakti en an lek, då blir de ant än dans å smek, i Stackholm. Å sen ska J yrka på Rigsdagsmansval, änna som Norge plär bruga, där hålla de alla ihop på en sal å ingen kan truas at buga: Läd oss no se va de blir far lek, då blir väl ant än dans å smek, i Stackholm. De nysätte Råd, de ska svara far allt, både galt å vont som kan ske, å lå ej de Iläue 1 Er lura pallt, at J ej sarstår å kan se. Nej no å de ti far en an lek än Karratörer, mynt och smek, i Stackholm. Å bli no ej rädda far noggen Gardist, de som ria pa folk i bland, ty Bon blir vål hört, när de kommer te sist, når han vill stri far Kung å Land. Berare oss väl far sän lek de ble ej nöjsamt sånt smek, i Stackholm. Å bli no de Håue så snålle mod Er, at J Eran talan får fram, så någa då inte bevillning, å mer; men vill de ha qnar gammalt kram Lät oss då höra en an Lek, att Rigsdan blir slut utan smek, i Stackholm. —