Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1839, sida 2

A gigigigiigHgi:i:i: 3n i Styckegods. Ehuru det tycks vara med Tegnår, såsom han en gång sade om Hammarspik, att han hvarken kan såras i heller med foten, börjar det nu nåstan på att bli synd om honom, då han ej en gång får vara i fred för tenngjutare, aldraheldst, som det sker, utan hans förvållande; ty han bar såkert alltid tänkt, som han nu talar, aldrig förändrat sig, det är endast hans låsares fel, som lagt en figurlig, en ironisk mening under hans ord, eljest hade han säkert ej varit biskop; besinnom blott hvad han sjöng under den period, då han var som mest uppburen af den villade nationen: Han kan frälsas med en bonde, den är gjord att offras opp. Vi se nu, att detta var hans rena allvar, och så skulle vi kunna framdraga hundrade exempel till styrkande af vår sats. att Tegner alltid förblifvit sig lik. och att det endast varit det poätiska sinnet hos nordboen, som villat nationen. Det år ju rätt bra, att han nu sjelf söndersliter villans slöja och gör slut på afguderiet. Det är ju hans pligt, såsom väktare på Sions murar.