Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1839, sida 1

.00 a one vida likväl denna styrelse hos oss är så farlig, som man i allmänhet tyckes vilja påstå, är hvad vi i korthet skola undersöka. Man talar om Braheväldet, hvilket påstås vara den egentliga signatyren för Kammarilla-styrelsen, hår i landet. Sveriges Konung år ej mäktig svenska språket, mäste derföre ovillkorligen hafra någon, som vid lUsafjehanda tillfällen kan tjena honom såsum tolk och i denna egenskap sta i omedelbar beröring med hvar och en, som önskar tillträde till Konougens personer. Brahe åär denna person. Deraf torde i första rumnet kunna förklaras dessa täta audienser. sotn hos honom af alla samhällsklasser sökas. I det andra torde böra sättas. att, genom vinnandet al Konungens gunstling, hoppet om dennes böga bifall i den eller den saken såtter en svärm af lycksökare i rörelse. En gunstling, med hafrud eller icke hufvud, med rättskänsla eller icke sådan, kan, i följd at dessa själsatributer. uträtta lika godt som ondt. Hvad vi känna om Brahe är, att, om också mången kunde finnas, som vore bättre än han, icke heller så få Åro, som kunna vara sämre. Men åt ett dylikt lotteri kan ej en hel nations öde lemnas. Derföre gifves det blott ett enda medel att sorekomma dessa sidoinflytanden, och det år: ett statsräd starkt icke allenast genom sin öfverlägena duglighet, utan äfven genom den ostörda enighet, som i nämnde duglivhet har sitt tryggaste fotfäste. Må dertföre ej 107 s:n sväljas ner på samma gång som korruptiousmiddagarna eller bortpladdras at smickrets hala tunga och bortföras af lycksökeriets usla beräkningar. — Dock det är ej möjligt, att menlöshetens vaggsäng ännu äger något gehör, då de klaraste fakta tala prosans rena och osminkade språk. Förhållandet vid kommande Riksdag åär ej detsamma, som vid de föregående. De tvenne Statsmakterna här i landet hafva haft tillfälle att gå hvarandra något närmare på lifret, titta i hvarandras kort och veta således, hvad de hafva att vänta af hvarandra. Inga chimerer eller Åblå dunster betäcka de verkliga anletsdragen; det mångåriga tårkelset har, genom sin egen malätenhet, fallit sönder och lappas ej så lätt ihop. Derföre allvar i sak, utan ilska mot honom! Aktning för enskildte öfrertygelser, men framför allt aktning för fäderneslandets intressen!